Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

fredag 10 september 2010

Vägen till jobbet (skrivpuff 10 sept. - om att försvinna)



Hon vaknar. Måste upp, ont i nacken. Går inte att få upp huvudet ur kudden. Sätter bägge händerna runt bakhuvudet som stöd. Drar sig sakta upp. I hjärnan dunkar det diffust, ändå ytterst påtagligt. Mörk. Känner sig mörk i sinnet. Fasar för att bege sig till jobbet. Hon trivs med jobbet. Det är inte det, utan det är VÄGEN TILL arbetet som är problemet. Hon bävar, hukar varenda dag. Vill inte gå hemifrån. Vill inte stänga dörren, låsa och börja promenaden till kontoret.

Ingen morgon är den andra lik. Antingen hoppar han fram, ställer sig precis framför hennes fötter när hon rundar ett gathörn. Står han och spanar där bakom? Varför märker hon aldrig det? Eller så kommer han gående bakom henne. Hon bara anar honom, vågar inte vända sig om. Han sniker förbi så nära att hon inte kan komma undan. Hon måste dra upp hans unkna lukt i näsborrarna. På torget som hon korsar strax innan framkomsten, står en uppsättning stora blomsterkrukor placerade. Ut från skogen av blommor kom han en dag utflygande och landade en halvmeter från henne. Han måste ha stått gömd bland dagliljor, dahlior och vallmor. Finns aldrig någon tid att reagera innan han försvinner. Han är som uppslukad. Hon lyfter blicken mot himlen och drar in den friska luften.

Ska hon skaffa cykel? Men vore inte det detsamma som att kapitulera? Låta honom vinna? Vad är det som säger att det hjälper förresten? Nu bestämmer hon sig. Idag ska hon vara beredd. Sträcker på ryggen, känner sig bättre av bara tanken. Hon ska skrika åt honom för full hals: Vad vill du?! Sluta terrorisera mig! Annars!

Den dagen ser hon inte ens dammet från honom. Och aldrig mer.

12 kommentarer:

  1. Jag blir nyfiken på vem/vad det är som förföljer henne...

    SvaraRadera
  2. Spontan kommentar: Märklig historia som vänder ett antal gånger. Intressant läsning. Snygg lay-out på bloggen, förresten.

    SvaraRadera
  3. Jag får för mig att hon inte tittat upp förut.
    Hon tog modet till sig och hjärnspökena försvann.
    finns många rädslor. Bra tänkvärd

    SvaraRadera
  4. inspirare! spännade eberättad. Inbillning? bra mycket bra skrivet..

    SvaraRadera
  5. skitbra skrivet! Känner en rysning längs ryggraden.

    SvaraRadera
  6. Kul.
    Jag gissade på en katt eller en hund som ville vara vänskaplig. Fast jag tänkte också blottare, fyllo eller ett gammalt ex.

    SvaraRadera
  7. Spännande, jag tror det är för att du inte har talat om vem eller vad (om ens något) som hoppade fram.
    Psykologiskt djup som väcker flera tankar, är det verkligt, inbillar hon sig, är det slumpen. Undrar också om kopplingen mellan morgnarna och händelserna.

    SvaraRadera
  8. Ja, mycket spännande.
    Skönt med kullerbyttor i en text.

    SvaraRadera
  9. Ja, det är ovissheten för läsaren som lyfter texten.

    SvaraRadera
  10. Mycket bra skrivet.Keepgoing;

    SvaraRadera
  11. Blir nyfiken på vad det är för något? ser ett slags äckligt sagodjur framför mej. Klurigt!

    SvaraRadera
  12. Den här texten har många bottnar! Underbart skrivet!! Du skriver så bra... du inspirerar mig.

    (Har jag tipsat dig om min andra blogg också förresten? http://mias.blogg.se Vore kul att se dig där också, om du orkar en blogg till haha. Mer "yta" och vardagssnack, men ändå! :) )

    SvaraRadera