Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

fredag 17 september 2010

När jag klev ut i livet (skrivpuff 17 sept- lov, löv, lön)

Ibland tänker jag tillbaka på min gymnasietid. Då i slutet på maj 1970, när björklöven precis slagit ut, sa ingen att vi tog studenten. Den som satte på sig en studentmössa var pinsamt okunnig, tyckte vi. Men festade gjorde vi. Jag kommer ihåg att på kvällen drack jag mig berusad på vitt vin och diskuterade livligare och längre med läraren i filosofi än jag gjort under hela gymnasietidens tre år.

Den natten sov jag inte alls. När jag kom hem på morgonkvisten mådde jag illa. Min första hang over. Jag hade precis lagt mig för att sova några timmar, när mamma kallade ner mig till matsalen. En av hennes förnäma väninnor hade kommit för att uppvakta mig med blommor. Jag såg antagligen väldigt blek ut, men hon sa inget.

Jag hade inga idéer över huvud taget om vad jag ville göra. Hela våren gick åt till att längta efter sommarlovet. Då skulle Martin och jag lifta Europa runt. Efter massiv övertalning hade jag fått lov att sticka iväg.

Jag kände olust inför att göra valet, studier eller arbete. Fanns inget jag var intresserad av. Jag var avundsjuk på alla plugghästar som visste precis vad de skulle göra. De var påfrestande säkra. Deras färdiga planer. Men jag var bara förvirrad. Omogen, naiv och rådvill.

Jag kommer ihåg att en klasskamrat, Eivor hette hon, sa:

- Aah, jag kommer att välja en så kort vidareutbildning som möjligt. Jag ska ju ändå gifta mig så fort det går.

I augusti 1970 bestämde jag mig för att flytta till Västerås och gå en tvåårig ekonomisk specialkurs. I brist på andra idéer. Sen fick jag jobb. Hur kul var det? Den enda upplyftande var att jag fick lön. En låg sådan; 900 kr per månad.

Om jag hade kunnat ändra på historien, hade jag bestämt att utvecklingen av skolvärlden skulle gått lite fortare. Att politikerna redan då hade förstått att det behövdes många olika utbildningsvägar och en mängd olika ämnen att välja på. Om jag hade vetat att chanserna var vidsträckta, att det gick fler tåg, hade jag lugnt kunnat invänta min mognad och inre blomstring. Fast det kanske bara är en naiv romantisk efterkonstruktion.

7 kommentarer:

  1. Jag gillar din text. Den är ganska vardaglig (vilket inte ska ses negativt) och är därmed igenkänningsbar för många. Den innehåller både tankar om personlig utveckling, skola och utbildningspolitik och samhällsutvecklingen de senaste decennierna.

    SvaraRadera
  2. Texten flyter bra och du får in mycket i den. Bra.

    SvaraRadera
  3. Jag gillar denna texten. Jag hoppas att den är dokumentär, för den känns så. Jag önskar att jag kunde skriva sådär allvarligt utan att det blir tråkigt, istället så skämtar jag bort allt (känslomässigt störd??? - förmodligen ;)

    http://tilldigomduvillblog.blogspot.com/

    SvaraRadera
  4. Eftertänksam text, tankefylld. Tyckte om att den kändes så ärlig.

    SvaraRadera
  5. Bra flyt, hoppas livet ändå har varit bra.

    SvaraRadera
  6. Den här texten tycker jag otroligt mycket om!!! Rytmen, innehållet, språket. Så, så bra, jag minns också... :)

    SvaraRadera
  7. Dina ord väcker minnen även hos mig, jobbar just nu med det- att det blev som det blev och att det kanske är ok i alla fall.

    SvaraRadera