Underbar

Det var min bror. Min bror! Han var så underbar med sina vita minisockerbitar till tänder. Han skrattade jämt. Fast i och för sig hände det att han skrek också. Som den gången när mamma, min bror och jag gick längs Stora Gatan, mitt i stan. Han fick syn på ett skyltfönster. Det var en butik som sålde skrivmaskiner. Mamma och jag, som uppmärksammade hans intresse och anade vad som komma skulle, höll var sitt fast tag om hans små händer. Så kom skriet. Hans ansikte förändrades. Från att bara ha varit en söt rundkindad smilande liten kille, förvandlades han till ett högrött ansikte med ihopknipna ögon och förvridna läppar. Människor stirrade. Det var som om de trodde att vi misshandlade min bror. Jag orkade inte förklara. Vem hade lyssnat, förresten? De hade sin uppfattning klar. Eller annars var de kanske irriterade på oväsendet. Tyckte att vi borde kunna se till att sänka volymen.

(privat foto)

Behövde

Det var så konstigt. Under ett kort ögonblick trodde jag att jag betraktade min pappas skarpskurna drag. Min pappa som har varit död i trettiosju år. I linoleummattans oregelbundna mönster kunde jag skönja hans ansikte och den mörka hårlocken som alltid föll ner över pannan. Det var som att se ett foto. Ett nytt foto som jag missat och plötsligt hade fått syn på i fotoalbumet. Sekunden efter fokuserade jag blicken, stirrade på mönstret ett annat sätt. Det var inte längre pappa, utan något helt annat, som jag först inte kunde tyda. Kanske en främmande man med ett stort skägg. Som gapade stort som om han var panikartat törstig och behövde något att dricka.

Glad Påsk!

En påskhälsning från mig. Kanske lite udda fast ändå intressant ... Vi råkade på ett övergivet hus igår. Såg spännande ut. Fick senare veta att ingen har bott i huset på över femtio år!

GLAD PÅSK!

 

 

 

Överleva

Sådan kan hon vara ibland. Smickrar bara för att bli omtyckt eller få vara med i gruppen. Hon hatar sig själv då. Det är inte lätt för henne att vara inställsam. Hon är av en stolt natur, som medvetet sträcker på ryggen och går med bestämda steg. Ibland när hon går längs Kungsgatan ser hon sig själv som ett kvinnligt lejon. Ett lejon som skrider fram över savannen med högburet huvudet medan hon betraktar omgivningen.  Sen kommer hon på det och sjunker ihop en aning. Det är förstås hannen, den stora, praktfulla hannen med den enorma hårmanen som går ståtligt med straka ben. Honorna gör bara sitt jobb utan att be om beundran. Jagar blott för att ungarna ska överleva.

Kulturkollos veckoutmaning om tid

Veckans fråga lyder:

Vilken är din bästa bok, film, tavla eller tv-serie som på något sätt behandlar temat tid? Det kan vara en film om tidsresor eller kanske en bok om åldrande. Är det något historiskt, en framtidsskildring eller vad är det som får dig att tänka över tiden och dess gång?

En bok:

Osökt kommer jag att tänka på Henning Mankells Italienska skor. Boken handlar om en äldre man som efter det att han slutat förvärvsarbeta bosatte sig på en ö långt ut i skärgården. Han är en ensling som inte vill ha kontakt med människor. Inte mer än han absolut måste. Det är vinter när boken börjar och isen ligger. En dag ser han en kvinna komma gående över isen. Det visar sig vara Harriet som han haft en relation till, men som han övergav 30 år tidigare. De två beger sig ut på en lång resa. Om det vore en film skulle jag kalla berättelsen för en Road Movie, fast med ett faktiskt slutmål. Jag tycker att boken handlar om just tid. Tiden vi har fått och ska förvalta så gott det går. När jag läser inser jag hur kort mitt liv är, även om jag får leva länge ...

Jag har inte läst nästa bok i serien, Svenska stövlar, som blev Mankells sista bok. Men jag ska.

 

Om livet

Lavan pulserar i hennes blod

Likt en översvämmad vulkan

Hennes liv skapar nytt liv

Låt henne få vara kvar här

Linda dig om hennes hals

Låt henne stillas här med dig

Hennes existens blir din

Låt det vara utan att fråga

 

Britta

Britta trodde länge att hon var en odugling. Vad hon än företog sig misslyckades hon, tyckte hon. Britta såg bara en enda lösning i all sin oförmögenhet och det var att försvinna in i sig själv. Både när hon var ensam och i grupp. Resultatet blev att när hon tog steget in i sin egen verklighetsfrånvända värld förvandlades hon till en grå mussla som ingen la märke till. Då kunde ingen tycka att hon gjorde fel i alla fall.

I fantasin var hon en helt annan. Där var hon lycklig, framgångsrik och utåtriktad. En kvinna i karriären. Hon såg sig själv som en parant rakryggad dam, klädd i en röd iögonenfallande dräkt komma körande i en lika röd Jaguar E-type Cabriolet med det lockiga blonda håret lite lagom flygande runt öronen. Alla i det lilla samhället stannade och tittade efter henne. Storögt och med gapande munnar. Hon kunde höra dem ropa:

"Såg du? Var det verkligen Britta? Det kan väl inte ha varit Britta?"