Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

fredag 3 maj 2013

Hans grepp

forts på händelser i början av september 1967:

– Hur ser du ut?! Alldeles lerig och trasig, sa han och pekade på hennes nu smutsgula dräkt. Varför har du inga skor på dig?

Det brände i Annas bröst av olust och hon kunde inte hejda en djup hostning. Hon undvek hans skärande blick genom att stint titta ner på de röda flitiga lisa och himmelsblå penseer som mamma hade planterat på försommaren och som nu höll på att vissna och dö.

– Du ljuger, Anna. Varför ljuger du? Var har du varit?

Hon suckade djupt, höjde sakta huvudet och medvetet lät hon blicken vila i luften vid sidan av hans ena öra. Anna trampade med fötterna i marken, hon frös, tårna var iskalla.

– Jag träffade en kille, mumlade hon.

Anna anade mer än såg att pappan ryckte till som om han fått en örfil.

– En kille? Vadå för kille? fräste han.

– Ingen speciell och inget allvarligt hände.

– Inget allvarligt hände? upprepade han sakta och svepte med blicken över henne, det låter otroligt osannolikt.

– Alltså mellan killen och mig. Han ville skjutsa mig hem och bilen råkade välta.

Anna kände matthet skölja genom kroppen. Orkar inte mer, måste sova. Hon gick uppför trappen och när hon försökte smita förbi honom för att komma in i hallen, tog han ett hårt tag om henne ena överarm.

– Pappa, det gör ont, sa hon och försökte dra till sig armen, men han släppte inte taget.

– Anna, faktum kvarstår att du ljög för mig. Och du struntade i Birgitta. Hur kunde du sticka iväg utan att leta reda på henne?

– Pappa jag måste lägga mig nu, sa hon i gnällig ton och jag kan inte svara dig. Jag vet inte. Släpp mig.

Han lossade greppet om hennes arm. Anna masserade överarmen med fingrarna.

– Anna, straffet för ditt karaktärslösa beteende blir utegångsförbud. Direkt hem från skolan i tre veckor.

Med pekfingret pekade han mot något obestämbart i riktning ytterdörren.

– Ingen bio, inga konditoribesök, inte ens läxläsning får ske utanför hemmet.

Hon sa inget. Gick bara uppför trappen till övervåningen, in på sitt rum, stängde dörren och utan att ta av sig sina nedsmutsade kläder slängde hon sig på sängen.







8 kommentarer:

  1. Bra. Du får frm en absolut körlekslös känsla

    SvaraRadera
  2. Den här historien är så fantastiskt bra och väl berättad.

    SvaraRadera
  3. Ang kommentar hos mig. Kill your darlings. Jag har rensat meningen om spetskavajen så den är numera läslig. Tack för inputen.

    SvaraRadera
  4. Gillar berättelsen och tidsatmosfären fast den känns inte lika genomtänkt som i de tidigare avsnitten.

    SvaraRadera
  5. Kommer Anna att fixa tre veckors karantän? Kommer Mats att höra av sig? Kommer i så fall pappan att lämna över telefonen? Tänk att Anna inte vet vad en mobil är för något.

    SvaraRadera
  6. Gillar, vill läsa mer!

    SvaraRadera
  7. Intressant (typiskt) att barnet blir skuldbelagt efter att just ha överlevt en bilkrasch. Barnet har riskerat att beröva föräldrarna sitt liv... Väl skildrat.

    SvaraRadera
  8. Välskrivet. Spännande.

    SvaraRadera