Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

fredag 10 maj 2013

Klassfesten


(Köpings Folkets Parkskvällen får vila en stund)

Detta hände under en helt annan tid:


Jag hade planerat alltihop. Till och med skrivit några stödord på en lapp. Det var mest som en försäkring. En trygghet om jag blev så uppfylld av känslor att jag tappade orden. Eftersom det var jag som bestämde bordsplaceringen vid middagsbordet var det lätt. Leffe skulle sitta bredvid mig.
      – Kommer du ihåg vad du gjorde? frågade jag.

Fast inte direkt, det första jag gjorde. Jag vaggade först in honom i säkerhet. Studerade honom, konverserade, charmade honom och betraktade hans sätt att vara. Medvetet kollade jag om det fanns något kvar av den Leffe jag kände som åttaåring. Efter en stund var jag övertygad om att han inte kom ihåg. Jag avvaktade till efterrätten. Glace au four med färska hallon. Han hade precis tagit första tuggan. Jag såg hur han med en njutningsfylld min lät maräng med glass sakta smälta i munnen.
      – Kommer du ihåg vad du gjorde?

Han svarade inte utan svalde först munsbiten. Jag såg hur adamsäpplet guppade.
      – Vad menar du nu? frågade han och svängde på kroppen så att han satt halvt om halvt vänd   mot mig.
      – På rasterna i andra klass, sa jag i neutral ton, säg inte att du har glömt?
      – Du får påminna mig.
      – Det ska jag med nöje göra, svarade jag och reste mig upp.

Jag tog tag i vinglaset som bara hade några droppar rött kvar på botten och klingade i glaset med efterrättsskeden. Sorlet tystnade.
      – Nu ska ni få höra allihop vad Leffe höll på med.

Min fasta blick svepte över mina gamla klasskamrater tills jag kom fram till Leffe, där jag lät ögonen stanna. Tystnaden var iskall.
      – En del av er kommer säkert ihåg. Men inte Leffe, tydligen, sa jag utan att ta blicken från hans ansikte. Du lät mig aldrig vara ifred. Jag visste så väl. Så fort klockan ljöd att lektionen var slut, steg illamåendet och ångesten upp över öronen på mig. Jag var tvungen att gå ut. Magistern lät mig inte vara inne.

      – Men Anna, sa Leffe och reste på sig, vänta.
      – Sätt dig. Du kom farande som en elefant. Så fort jag vände ryggen till, störtade du dig över mig. Jag ramlade ihop i en liten hög. Du var stor, Leffe, jag var späd. Jag var livrädd. Varje dag var ett totalt helvete.

Leffe drog upp axlarna, hans blå ögon flackade och kinderna färgades skarpt röda.
      – Men Anna, sa han tyst.
      – Vad då, ”men Anna? Minns du nu? sa jag och tittade ner på honom.
      – Anna, det var för att jag tyckte om dig.
      – För att du tyckte om mig?! Gör du så nu för tiden också? Vräker omkull din fru?
      – Vad kan jag göra för att gottgöra dig? sa han utan att kommentera mitt inpass och tittade upp på mig.

Jag tyckte att han liknade Fredrik Reinfeldt. Leffes ögon var runda och mörkt blanka som på en hund som skäms.
      – Ett enkelt förlåt är tillräckligt.
 

8 kommentarer:

  1. Inte lätt att vara 8 år visa kärlek, vad fel det kan bli.
    Kul att "ses" igen!

    SvaraRadera
  2. Vad bra du skriver! En historia som verkligen grep tag.

    SvaraRadera
  3. Bra. Du bygger upp en stämning och förväntan.

    SvaraRadera
  4. Trodde att den goda efterrätten var kryddad med något som innebar att Leffe skulle få kuta till toaletten. Mina tankar gick till filmen Niceville. Har du sett den? När min fantasi går igång innebär det att texten tilltalar mig. Beröm alltså.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Bosse! Tack för kommentar! Nej, Niceville har jag missat. Nu blev jag nyfiken :-). Kram från Ethel

      Radera
  5. Bra. Skrattar gott åt liknelsen med Reinfelt.

    SvaraRadera
  6. Bra, som alltid. Du är verkligen skicklig med barn och ungdomsperspektiv. Men det var heller inget nytt;)

    SvaraRadera
  7. Vad bra skrivet och vad bra att få "uppgörelse" för sånt som hänt. Som barn tänker man sig inte alltid far, det är tur man växer upp och att de allra flesta inser hur fel det blev.

    Tänkte fråga om lite hjälp. Jag och min dotter kan vinna en resa till Legoland. Det skulle betyda så mycket om du ville rösta på oss och hjälpa oss vinna. Vi behöver vara inom de 10 första placeringarna och just nu är vi nära att inte vinna. Du röstar här: http://bloggbussen.bloggportalen.se/top-list på Lottizdays Fotograferande fyrabarnsmamma genom att klick på +1 till höger om vårat namn. Har även skrivit inlägg i min blogg där man kan rösta via http://lottizdays.blogg.se/2013/may/deppade-ihop-gjorde-det-jag-behovde-och-nu-maste-jag-ta-till-fight-2.html Det skulle betyda oerhört mycket om du vill hjälpa oss och gärna be de i din närhet att rösta. Röstningen pågår till 16 maj. Tack på förhand.

    SvaraRadera