Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

måndag 20 maj 2013

Tricket


Forts från inlägg 15 maj.
September 1967, Anna och Mats har bestämt att äta lunch i skolans matsal tillsammans.
 
Anna rafsade i byrålådan. Vart hade den blekrosa jumpern tagit vägen? Den nyinköpta i stickat spetsmönster. Hon hade köpt den på NK i Stockholm. Anna och mamma och pappa hade hälsat på mammas syster Greta som bodde i Solna. Moster Greta jobbade på PUB, på varuhusets färgavdelning. Annas moster var expert på målarfärg. I väntan på att moster Greta skulle sluta jobbet gick de runt på stan. Det kändes lyxigt när Anna och föräldrarna närmade sig det stora varuhuset, gick in genom den stora porten och upp till damavdelningen. Anna fantiserade att hon var en prinsessa som med rak rygg och stel nacke gick uppför trappan i det enorma slottet. Hon såg den på långt håll. Jumpern. Så vacker den var. Den ville hon lägga sina sparade pengar på. Om den inte var för dyr.
– En sprakande färg som passar damen, sa expediten.

Anna förstod inte vad hon menade, kanske expediten tyckte att färgen passade ovanligt bra på just henne. Hon kommenterade inte, log bara och njöt bara av att bli titulerad ”damen”.

– Vad kostar den?
– Sjuttiofem kronor.

Det var precis så mycket som Anna hade lyckats spara. Den måste vara menad för henne.

Äntligen, hittade hon den. Hur kunde den hamnat så långt under alla hennes gamla tröjor? Den blev perfekt till hennes vita snäva Leejeans och vita basketkängor. Jeansen var precis så trånga som hon ville ha dem. Första gången hon hade byxorna på sig hade hon lagt sig ner på rygg på golvet. Annars hade det inte gått att få upp dragkedjan i gylfen. Det tricket hade hon lärt sig av Ylva. En klasskamrat som alltid hade det senaste modet först av alla. Hon måste ha rika föräldrar.

Hjärtat tog ett skutt när hon tänkte på lunchen. Anna planerade att bli sen. Mats kunde få vänta några minuter. Hon skulle njuta av att betrakta honom när han upptäckte henne komma gående. Hans blick på henne.

7 kommentarer:

  1. Jag gillar den här. Tidskänslan. Detaljerna. :)

    SvaraRadera
  2. Som sagt. Tidsandan. Detaljerna. Bra.

    SvaraRadera
  3. känns igen, jag är väl jämngammal på ett ungefär med Anna.

    SvaraRadera
  4. Du låter väl inte pappa förstöra detta? :)

    SvaraRadera
  5. Du bygger upp det så bra! Ska bli spännande att läsa fortsättningen...

    SvaraRadera