Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

onsdag 28 mars 2012

Betyget

          -          Lisa, nu är det din tur att komma fram och sjunga, sa fröken Marit och vinkade med hela armen.

Kylan drog rakt genom i Lisas kropp, axlarna skälvde som om arktisk is lagt sig runt hennes nacke. Hon vågade inte, men visste att hon var tvungen. Lisa reste sig upp ur bänken och gick sakta fram till fröken Marit som satt på en liten rund pall i något mörkt träslag. Pallen var skruvad, så att det gick att ändra höjd efter den som för tillfället använde den. Fröken Marit var lång, en stor och ståtlig madam, vilket gjorde att pallen nu var inställd på det allra lägsta som gick. Fröken Marit satt beredd med fingrarna spretande i luften strax ovanför orgelns slitna vita och svarta tangenter.
       -          Vad ska du sjunga, Lisa?

-          Vitsippan ute i backarna stå.

-          Bra, sa fröken Marit och lät fingrarna tona fram de första introducerande tonerna.
Tonerna dog sakta ut, tystnaden dallrade i luften.

-          Lisa, börja nu.
Orgelns djupa klang ljöd återigen genom klassrummet. Lisa såg i ögonvrån hur alla klasskamraterna satt fullkomligt stilla i sina bänkar och stirrade rakt på henne.

-          Lisa!

-          Fröken, det går inte, jag har ingen röst. Jag kanske har blivit hes.

-          Lisa, sluta larva dig. Sjung nu, sa fröken Marit samtidigt som hon slog ner tangenterna en tredje gång.

-          Nej, det går inte, viskade Lisa.

-          Lisa, då får du gå tillbaka till din plats. Men tänk på att betyget blir därefter. Hade du sjungit hade du fått en femma. Nu vet jag inte hur det ska gå.

8 kommentarer:

  1. Mycket bra skrivit. Rent och fint språk, det gillar jag. Dessutom väcker det minnena från den gången man själv skulle sjunga upp för läraren!
    *rys*

    SvaraRadera
  2. Usch, stackars Lisa. Jag ryser.

    Ang kommentar hos mig: Rätt gissat.

    SvaraRadera
  3. Så går det väl inte till nu va?...

    SvaraRadera
  4. Usch, vilken plågsam situation. Tur att saker och ting ändras...

    SvaraRadera
  5. Om valet mellan att göra fel och göra inget. Existentialistiskt.

    SvaraRadera
  6. Gillar stenhårt. Men sista repliken gör mig fundersam, -artonhundratal?

    SvaraRadera
  7. Gillar detaljerna, man hamnar direkt i klassrummet, situationen och i Lisas vånda.

    SvaraRadera
  8. Detaljrikt och nära verkligheten tänk jag tror nog att vissa lärare förr mera skulle jobbat med maktreflektioner och sin handledarroll för vissa saker var inte alls bra på den tiden då vi hade 5 or och 1or tyvärr är jag en av dom som lyckades pricka in de flesta ettor. Men tänk jag klarade mig ändå :)

    SvaraRadera