Hon betraktade sig själv i badrumsspegeln. Ansiktet var gråblekt
och rynkorna under ögonen framträdde tydligare än vanligt. Tre centimeters grå
hårutväxt kontrasterade skarpt mot det för övrigt blonderade håret. Vissen, det
var vad hon var, betänkligt slokande. Måndag morgon igen. Orka gå till jobbet? Nej,
jag stannar hemma, sa hon högt, jag förmår inte. Hon gick ut ur badrummet och återvände
till sovrummet. Det var mörkt i rummet. Mellan de svarta persiennlamellerna
kunde hon ana dagsljus som avtecknade sig som ett spetsliknande avlångt mönster.
Det passade henne precis, det skumma. Hon slängde sig ner på sängen och virade
in kroppen i det ljusblå duntäcket.
:(
SvaraRaderaVad har hänt?
Fin text.
Undrar också vad som hänt. Bra beskrivet.
SvaraRaderalåter som en måndagstristess det Bra text
SvaraRaderaJa ibland måste man vamsa;vård av mig själv!
SvaraRaderaSpråket passar bra till stämningen.
SvaraRaderaÅh vad det låter skönt. Ibland behöver man ta hans om sig själv och bara vara
SvaraRaderaBra skrivet