Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

tisdag 31 maj 2011

En speciell cykeltur

Hon visste precis hur den skulle se ut och var hon kunde hitta just en sådan. Färjan ut till Hönö/Öckerö gick en gång i halvtimmen. Redan klockan sju på morgonen cyklade hon grusvägen bort till det blekgrå asfaltslagda färjeläget. Klev av cykeln och promenerade sakta ombord på den kommunalgula bilfärjan ledandes sin svarta Outback Rattlehead. Under båtfärden var vinden vårkylig men porlande frisk. Hon njöt trots att hon skakade av köld. Den bitande blåsten rensade hjärnan, sorgen kändes mindre tung.

Tjugo minuter senare var hon framme. Svingande sig upp på cykeln. Fantiserade samtidigt om att hon steg upp på en hästrygg och trampade iväg med kraftiga pedaltag. I rondellen vek hon av åt höger. Öckerö åt höger och Hönö åt motsatta hållet. Hon var på väg till Hummerviken. Den stora viken fylld med olika stora slipade lena och runda stenar. Där hade hon varit många gånger ihop med sin man. Suttit i solen eller i skymningen med solen på väg ner under horisontens lite mjukt rundade linje och ätit medhavd egenhändigt lagad Västerbottenpaj och druckit jordgubbsdoftande Pinot Noirvin.

Nu var hon ensam. Hon letade efter en lagom stor fint melerad sten att ta med sig. Tänkte låta gravera in med enkla raka bokstäver:

Min för evigt
Martin Petterson
Född 1956-07-14
Död 2011-05-24

9 kommentarer:

  1. Vackert. Så vacker som sorg kan vara i skrift. Gillar att inte bara jag fantiserar om att cykeln är en häst. :)

    Ang. problem med kommentarer: prova att ladda hem firefox istället för explorer. Det har funkat felfritt för mig, men kan fortfarande inte lämna kommentarer med explorer.

    SvaraRadera
  2. Stark text.

    Jag tänkte också föreslå att du byte webläsare. Firefox har bättre rykte än IE.

    SvaraRadera
  3. Så vemodigt vackert!

    SvaraRadera
  4. vackert, ömt, mycket fint!

    SvaraRadera
  5. Oj, du måtte ha skrivit mycket sedan jag senast var här. Jag tycker du har utvecklats sedan dess. Fint, enkelt och rakt på. Jag känner sorgen, stilla, kärleksfull och som MArmoria säger "osentimental". /Cissi

    SvaraRadera
  6. Instämmer. Kärleksfullt och osentimentalt.

    SvaraRadera
  7. Så vackert. Det inspirerar mig att kanske göra något liknande till minne av pappa...!

    SvaraRadera