Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

tisdag 15 februari 2011

Utvärdering kommer

Det bestämdes att en undersökning var nödvändig att genomföra. Alla var överens. Han hade varit övertygande. Inte bara ringt flera gånger utan en dag knackat på dörren till forskningsanstalten och krävt att få hjälp. Var hans egenhet medfödd eller inlärd? Martin ville ha svar. Kunde de bistå? Varför fnissade han? Det gick inte att hålla tillbaka fnittret och alltid hände det vid fel tillfällen.

Ett exempel: Hans närmsta arbetskamrat, Sven, kom häromdagen in till Martins rum. Stängde dörren bakom sig. Det syntes i hans bleka fårade ansikte att något tråkigt hade hänt. Sven berättade för Martin att han och hans fru hade bråkat. Hon hade kallat honom en gråbeige råtta, sen gick hon. Martin blev tvungen att dölja sig bakom det senast underskrivna kontraktet som råkade ligga framför honom på skrivbordet. Det gick inte att hålla sig. Han låtsades att han drabbats av ett otäckt hostanfall. Klassikern.

Eller när han satt i kyrkan. Det var visserligen bröllop. En glad tillställning. Men det var inte bra att fnittra högt när brudgummen slet med att få ringen över brudens vänstra ringfinger. Både han och brudgummen svettades ymnigt.

När det var helt i sin ordning att småskratta, gick det inte alls. Det knöt sig i halsen. Då kunde han inte ens dra lätt på smilbanden. För någon vecka sen var Martin och Lisa på Stand up-kväll med Thomas Petersson. Han satt och var avundsjuk på alla som flabbade sig flåsande trötta. Själv kände han sig helt neutral. Tråkig. Hörde vad komikern där framme på scenen sa och fattade att det var humoristiskt. Men inget skratt ville infinna sig.

Forskarna var intresserade av att få ett svar. En empirisk prövning skulle implementeras. Annonsen publicerades måndag morgon i Göteborgsposten där angelägna försökspersoner eftersöktes. Ansökningarna fullkomligt rasade in. Det verkade vara ett ännu större problem än de tidigare förstått. Utvärdering av granskningen är planerad att presenteras före sommaren.

6 kommentarer:

  1. Kul! Kan känna igen mej till viss del att jag kan börja fnissa okontrollerat i vissa situationer.

    SvaraRadera
  2. Absolut inte onödig! Fantasifull och rolig! Bra!

    SvaraRadera
  3. Haha, jag vill gärna ta del av det resultatet. Skulle också skrattat, gråbeige råtta var ju kul ;)

    SvaraRadera
  4. Är det ändå inte en lite tråkig värld vi lever i som anser det olämpligt att fnissa? Jag tänker, vad är väl trevligare än ett skratt, egentligen?! Ibland är det precis vad som behövs, hur olämpligt det än kan verka.

    SvaraRadera