"Pappa är död", säger mamma,
"Flygplanet han färdades i kraschade en kilometer från Sturup. Ingen överlevde."
Hon känner mörker och tomhet. Ligger i sängen på kvällen. Kan inte sova. Tankarna flyger.
Ligger pappa ensam någonstans nu? Känner han samma mörker och tomhet som jag?
Hann han tänka på livets skörhet? Hann han tänka över huvudtaget? På oss? På mig?
Hon måste få veta, men hon känner inte till något sätt.
visst e det svåra frågor vad tänker man i just den stora stunden inser man att det är den stunden eller är det och bara ovisst? bra text lite sånt som jag då min pappa dog funderade på/malix
SvaraRaderaKoncentrerat sant och på pricken. Det händer inte oss och när det gör det kommer alla dom omöjliga frågorna som inte finns några svar på. Att leva här och nu är nog det enda som hjälper och att aldrig vara elak mot någon man vet inte om man hinner säga förlåt.
SvaraRaderaFin text om en tanke många delar.
SvaraRadera