Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

onsdag 18 november 2009

Mitt gamla smultronställe

"Jag har inte varit där på..., Lisa rynkar ögonbrynen, "... kan det vara sant? Jo, det är fyrtio år sedan!"
"Oh my dear god!", svarar Martin.
"Tänk vilken lycka om vi kan hitta dit!"

De har kört bil från Västerås och passerar nu skylten som visar att de är välkomna till det lilla samhället, Färna i Västmanland. Färna som började bebos redan i slutet på fjortonhundratalet, känns nu sorgligt tomt.

Till höger ligger den vackra herrgården som förr i tiden tjänade som hem för järnbrukets disponent med familj. Nu tror hon att det används som Spa.

"Jag har för mig att vi ska åka in på en smal grusväg som svänger förbi herrgården på vänster sida. Där är den!".

De tar av från leden, tar sig förbi herrgårdens gröna sköna parkområde.

"O nu då?", frågar Martin.

De har kommit till en T-korsning. Vilken väg var det? Rakt fram eller åt vänster? Lisa känner efter. Kan det ha varit vänster?

"Vänster", säger hon med säker stämma. Hennes uttryck i ansiktet skvallar om en viss osäkerhet.

De kör vidare. Känner hon igen sig? Kanske.

"Jo! De där högra träden känner jag igen!"

Två enorma tallar bildar en portal, som om de har planterats där för att välkomna besökare.
Nu är det inte långt kvar, hon känner sig nästan nervös. Hon kikar omkring sig, söker fler igenkänningspunkter.

"Här är det!", ropar Lisa.

De svänger in vid ett rött litet torp med vita knutar, som ligger högt uppe på en liten kulle.

"Här är det!", ropar hon igen, "tänk att jag hittade! Snacka om att känslan oftast är rätt!"

De hoppar ur bilen, går fram till torpet. Hon känner sig så ivrig att få visa Martin. Ingen verkar var där. De kan i lugn och ro gå runt och titta. Hon berättar att torpet förr kallades Finntorpet och att det ofta användes som skydd för jägare. Det sägs att Gustav V en gång var där.

"Hans namn står nämligen inristat på torrdassets vägg", säger hon, "kom så ska jag visa dig."

Fast, tänker Lisa, insikten är en aning vuxet brutal, det kan ju vem som helst ha täljt in i träväggen.


6 kommentarer:

  1. lite kul läsning och sånt e det ju vem som helst kan ha gjort det

    SvaraRadera
  2. Kan det vara så att du varit där? Beskrivningen var så realistisk och beskrivade.
    På din fråga igår var det ett försök att skapa en rums beskrivning. Kan hålla med att jag kunde skrivit första stycket annorlunda. Tack för din tanke. Jag uppskattade det verkligen.

    SvaraRadera
  3. "Fyrtio år sedan", det är en speciell och lite skrämmande känsla när man hör sig själv runda av till jämna år.

    Gillar hur du lät Lisa fortsätta vara vuxen i tanken, trots att hon hittat till sitt barndoms smultronsställe.

    SvaraRadera
  4. Den sista meningen gillar jag skarpt!

    SvaraRadera
  5. du väcker associationer till ett gammalt torp i Halland som jag brukade besöka tillsammans med släkten när jag var lite. Dit borde jag gå med mina barnbarn till sommaren.........

    SvaraRadera
  6. Fin text, som är lätt att känna igen sig i. Pia

    SvaraRadera