Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

onsdag 25 november 2009

Rättvis fördelning?

Lisa och Martin går längs Broadway på Manhattan i New York när de ser en ung afroamerican komma emot dem. En pojke i tonåren. Men, vad har han på sig? När de kommer närmre upptäcker de; han har gjort ett hål för huvudet i en svart plastsäck och dragit den på sig. Säckens sidor är uppprivna en bit upp och hans nakna kropp sticker fram. De märker att han pratar för sig själv. Lisa får ögonkontakt med mannen. Han tystnar och tittar på henne med stora förvånade ögon.

De promenerar vidare, känner sig illa berörda av händelsen. Sätter sig på en bänk i en park. Studerar folklivet. In i parken kommer en lång äldre afroamerican, han skjuter en kundvagn framför sig. Den är fylld med saker. Till brädden, grejerna balanserar långt över kanten, övertäckta av en filt. Efter en stund ser Lisa och Martin en man, även han afroamerican, gå fram till mannen med kundvagnen. Han haltar, det vänstra benet är helt, det högra är ett ben av trä med en klump nertill. Han säger något till mannen med kundvagn, varvid kundvagnsägaren börjar leta i vagnen. Han tar upp sak efter sak ur vagnen och lägger bredvid sig.

Vad ska nu hända? Lisa och Martin studerar scenen med intresse. Snart ligger en hel hög med prylar bredvid männen, men kundvagnsmannen fortsätter gräva sig längre och längre ner. Nu... nu äntligen har han grepp om något! Vad är det? Jo, en svart skinnsko! En sko! Den enbente mannen tar nyfiket emot skon. Sätter den försiktigt på träklumpen. Det funkar! Han går därifrån med ett stolt uttryck i ansiktet.


6 kommentarer:

  1. Jag tror tyvärr att vi människor till naturen innerst inne är samlare och vill själva behålla det vi samlat in. Vi kan dela med os men tyvärr tror jag inte vi förmår att uppnå någon rättvis fördelning.
    Texten gillar jag, den bygger upp en successiv nyfikenhet

    SvaraRadera
  2. Visst är det tankvärt. En del har - andra inte. Bra beskrivet om ett möte.

    SvaraRadera
  3. Vilket fint slut i all misär.

    Känn dig inte illa berörd, allt var lögn.

    SvaraRadera
  4. så målande beskrivet att din text skapar ett fånigt leende över mitt ansikte

    SvaraRadera
  5. gillar din text du beskriver allt så bra, och sånt e det vissa har andra har inte/Malix.

    SvaraRadera
  6. Bra berättelse. Jag reagerar bara lite på ordet afroamerican, det dominerar då det är så udda och kommer tre gånger i en så kort text.

    SvaraRadera