Resan

Jag har bestämt mig för att dra. Utan att tala om för någon. Det gör jag sen. Någon gång. Jag ser den klassiska bilden framför mig. Hur jag sitter i en solstol på stranden. Sanden är vit och havet turkost. I ena handen håller jag ett drinkglas med en knallröd dryck. I den andra en tjock bok. Jag läser inte. Med ett litet leende betraktar jag istället havet och horisonten. En bit bakom där jag befinner mig står en bungalow. Det är mitt hem. Den enkla dörren är öppen och jag ser rakt in i en skymning. Längst in en låg dubbelsäng med en sänghimmel som rör sig en aning i vindpuffarna som letar sig in. Sen upptäcker jag. En siluett som reser sig ur sängen. En man klädd i kalsonger och en vitt linne ställer sig i dörröppningen. Han gäspar och ropar något till mig. Jag hör inte vad.