Kaffesugen

"Alltså, det började inte alls med barnet", sa han, lutade sig bakåt i stolen och placerade de nakna fötterna, en efter en, på bordet.

"Jo", sa hon utan att vända sig om från diskbänken.

Hon såg bilden framför sig. Den eftermiddagen hon kom hem från sjukhuset. Dammet, odiskade tallrikar, tomma ölflaskor och gamla tidningar på hög. Glaset hon höll i, gled ur hennes grepp och kraschade i golvet.

"Herregud, vad du skräms", sa han.

Utan att svara gick hon och hämtade en sopborste och skyffel. Hon öste ner glasbitarna i hinken under diskbänken.

"Jag är kaffesugen. Kan inte du sätta på kaffekannan? Du som redan står upp", sa han.