Tiden

Idag puttar mannen en rullator framför sig.

Klädd i tomatröd jacka och vita jeans går han med korta steg.

Han lutar sig tungt över gåstolen. På skälvande ben tar han sig sakta framåt.

Emellanåt tvingas han ta en omväg runt snöhögar.

Trots det fastnar han i små upphöjningar av snö.

Då rätar han upp den krumma ryggen och står still några sekunder.

Otroligt nog hinner han fram till spårvagnen innan den drar iväg.

När den passerar mitt fönster hinner jag se hur mannen dimper ner på ett säte,

höjer huvudet och vinkar till mig.