Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

tisdag 8 januari 2019

Tiden


Idag puttar mannen en rullator framför sig.
Klädd i tomatröd jacka och vita jeans går han med korta steg.
Han lutar sig tungt över gåstolen. På skälvande ben tar han sig sakta framåt.
Emellanåt tvingas han ta en omväg runt snöhögar.
Trots det fastnar han i små upphöjningar av snö.
Då rätar han upp den krumma ryggen och står still några sekunder.
Otroligt nog hinner han fram till spårvagnen innan den drar iväg.
När den passerar mitt fönster hinner jag se hur mannen dimper ner på ett säte,
höjer huvudet och vinkar till mig.



4 kommentarer:

  1. Håller med! Jag kunde verkligen se det framför mig! Men vita jeans när det är snö tänkte jag dessutom...

    SvaraRadera
  2. Tack Pia och Znogge! Ja det var klädseln som först fick mig att upptäcka mannen.

    SvaraRadera
  3. Det måste handla om intuition. :)
    Igår satt jag en hel timme och spanade på vad som hände utanför fönstret. Hemma hos dig borde det hända mycket, mycket mer.
    En hel bok skulle kunna handla om det. Först enskilt och sedan vävs personerna ihop efterhand. Smart va? Det går också utmärkt att väva ihop olika genre.
    Torsdagskram Bosse

    SvaraRadera