Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

måndag 3 december 2018

Flickor


Hur gärna Anna än ville kunde hon inte vara någon ängel. Flickor skulle vara som helgon. Inte synas, inte höras, inte vara till besvär. Hon klarade inte att leva upp till förväntningarna. Det uttrycket hade hon hört pappa säga. Hon visste inte om pappa pratade om henne eller någon annan. När hon häromdagen gjorde illa högra stortån, den fastnade i den lilla smala området mellan golvet och dörren, skrek hon högt. Och svor.

"Helvete!" ropade hon rakt ut. "Aj aj!"

Det blödde faktiskt. Jättemycket. Mamma kom springande från köket och fick syn på blodiga märken efter Annas tå på parkettgolvet.

"Vad håller du på med?" sa mamma. "Bloda inte ner golvet mer än nödvändigt", fortsatte hon.

Att inte mamma kunde förstå att det gjorde ont. Hon ville sitta i mammas knä och kramas. Men mamma bara vände sig om och kom tillbaka med en blöt trasa och hushållspapper.

"Sätt det här runt tån ", sa hon och höll fram pappret. Gå ut i badrummet och skölj av. Det finns plåster i skåpet."



8 kommentarer:

  1. I vissa situationer kan verkligen en kram vara precis det som behövs!

    Ha en fin måndag!

    SvaraRadera
  2. Stortån och själen gjorde nog ont lika mycket.

    SvaraRadera
  3. Vilken hårding till mamma *snyft*
    /kram

    SvaraRadera
  4. Det högg till i hjärtat att läsa din text! Bra skrivit!

    SvaraRadera
  5. Tack för respons!
    En kram hade känts bra i det läget.

    SvaraRadera
  6. Åh, vill hålla om.
    Bra skrivet Ethel.
    Önskar att ingen människa behövde ha det så.

    SvaraRadera