Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

tisdag 30 maj 2017

Stefan


Varför han kallades Kurt var ett mysterium, eftersom han egentligen var döpt till Stefan. Ingen kom ihåg när det började. Han och jag bodde i samma hyreshus på Blekingsborgsgatan 23 i Malmö, på samma bottenplan, dörrarna mitt emot varandra rakt över gången. Vi var lika gamla, fyllde dessutom år på samma dag. När min familj flyttade in i lägenheten bodde Kurts familj redan där sedan något år. Lägenheterna var exakt likadana, bara det att de var spegelvända. Ibland blev jag helt förvirrad eftersom rummen så att säga låg fel för mig. Redan första dagen möttes vi på gården. Vi fann varandra direkt. Antagligen för att vi var lika varandra, både utseendemässigt och till sättet. När Kurt var hemma hos oss stod fyra exakt likadana bruna läderskor bredvid varandra i hallen, berättade mamma senare. Det tänkte inte Kurt och jag på. Vi började i Kulladalsskolan samtidigt och hamnade i samma klass.
När vi fyllde tonår hade vi gemensamt trettonårskalas. Det var då han tog till orda och sa att han inte ville bli kallad Kurt längre. Han hette ju Stefan.

 

4 kommentarer:

  1. Han kanske tycker att Stefan är ett finare namn än Kurt. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antagligen var det väl så och jag håller med :-)!

      Radera
  2. Lite ovanligt namnbyte ja. Men jag hade en klasskompis som hette Mats. När vi hade återträff berättade han att han hellre ville bli kallad för Lennart. Vi blev alla väldigt förvånade...

    Kram och ha en bra dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var också lite lustigt! Tack och kram!

      Radera