Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

tisdag 16 maj 2017

Hon


Man kunde aldrig vara säker på att hon kom. Vi satt och stirrade på varandra och tänkte antagligen samma sak. Kommer hon eller inte? Hoppas att hon kommer. Det är inget roligt om hon inte kommer. Då och då kastade vi hastiga blickar mot ingången. Du och jag bara satt där tysta, såg nedstämda ut och sa inte ett ord till varandra. Vi var inte alls lika spirituella utan lät alltid henne leda konversationen. Hon hade ständigt flera dråpliga historier ur vardagen att berätta. För oss verkade det inte hända ett endaste dugg. 
Om hon kom såg hon alltid ut att vara stressad upp över öronen. Hon liksom kastade sig in i lokalen och dråsade tungt ner på stolen fortfarande med kappan på och väskorna la hon i knät. Flåsande och med röda kinder. Vi rätade på ryggarna och förväntade oss ännu en historia ur livet. Vi ville förfasa oss, bli chockade, underhållna och både skratta och gråta.

 

4 kommentarer:

  1. Intressant att vissa människor fungerar så. Men det krävs också lite ansträngningar och att man bjuder till. Fast ibland kan det vara snudd på omöjligt att samtala med vissa personer.

    SvaraRadera
  2. Bra! Jag ser situationen framför mig.

    SvaraRadera
  3. En del har den förmågan! Målande beskrivet!

    SvaraRadera
  4. Alla känner vi väl bägge sorterna :-).

    SvaraRadera