Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

tisdag 10 januari 2017

Trots allt


Med ens stod det fullständigt klart för Karin. Hon såg i gnistrande klara bilder hur olika hon och Carola var. Varandras motsatser faktiskt. Hon själv en festprissa som inte tog studierna på allvar ett endaste dugg, utan bara var intresserad av att gå ut på kvällarna och träffa killar. Tvärtemot Carola som aldrig någonsin var ute, som enbart satt på rummet och studerade. Om hon inte var hemma hos någon studiekamrat och jobbade med olika grupparbeten. Iklädd underknäetlång veckad rutig yllekjol och kofta, medan Karin var klädd i slitna utsvängda blåjeans och urringat linne. Så tidigt som när hon första gången hälsade på Carola, hade hon på ett diffust sätt uppfattat den diametrala kontrasten. De skakade hand och såg varandra i ögonen. Redan då visste hon, egentligen. Trots alla uppenbara tecken flyttade hon in. Hjärncellernas kullager glappade och inte förrän nu, flera år senare, gick de i lås på riktigt. Antingen hon eller Carola måste flytta. Snarast, innan de dödade varandra. Symboliskt givetvis.

11 kommentarer:

  1. Ja, det där händer ofta - att man ser/förstår, men ändå liksom inte klickar. Undrar så vad det beror på... Blir nyfiken på att veta hur det ska gå för dem!

    SvaraRadera
  2. Nyfiken, spänning som ökar :

    SvaraRadera
  3. Varför flyttade hon in, trots tecknen?

    SvaraRadera
  4. Synd att de inte kompletterar varandra i stället...

    SvaraRadera
  5. Man säger att olikheter dras till varann. kanske gör de det, men de förgör också varann.

    SvaraRadera
  6. Synd att de inte kan komma överens om vad som ska gälla i det gemensamma

    SvaraRadera
  7. Ja, har man ingenstans att ta vägen så får man ta det man får

    SvaraRadera
  8. Intressant vändning på din historia.
    Mycket bra skildrat!
    /kram

    SvaraRadera