Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

måndag 7 november 2016

Erik


"Vad kan jag hjälpa dig med?"
Ester tittade upp på expediten i blomsteraffären. En aning överraskad, eftersom hon trots att hon gått runt en stund och betraktat blomsterarrangemangen, egentligen inte sett en enda blomma på riktigt. Bilder av Erik framträdde istället. Hur han i sin krafts dagar kunde hålla en tung motorsåg och utan att vila, ensam fälla ett bastant träd. Hur han, precis som tjuren Ferdinand, ofta satt mitt på ängen bakom huset och drog in gräsets doft.

"Har ni dahlior? Röda?"

Erik tyckte om dahlior. Riktigt djupröda skulle de vara. Ester köpte ett fång och promenerade bort till Mariebergs kyrkogård. Hon fyllde på med vatten i den gröna plastvasen och arrangerade blommorna, rättade till några som hamnat snett. Hon borrade ner vasen en bit i jorden och rensade bort gammalt brunt ogräs. Sen stod hon och stirrade på gravstenen. Det var svårt att slita blicken från hans namn. Därunder skulle hennes eget namn stå ingraverat en dag. Hon uttalade det högt för sig själv, om och om igen. Erik Andersson. Det var sällan hon hade anledning numera. Aldrig var det någon som frågade om honom. Inte nu längre. Alla visade mer än övertydligt att hon borde sätta punkt. Aldrig i livet, tänkte hon.

8 kommentarer:

  1. Kärlek tror jag att det heter. Ömsint skrivet.

    SvaraRadera
  2. Fin berättelse om äkta kärlek.

    SvaraRadera
  3. Nej, aldrig i livet. Inte förrän hon är redo. Verkligen jättefint!

    SvaraRadera
  4. Sätter punkt gör man om eller när man blir redo och inte för att andra har åsikter. Fint skrivet!

    SvaraRadera