Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

torsdag 24 november 2016

En stängd dörr


Marrakech 1976:
Leifs lust försvann den dagen, som en vindil som hastigt svepte förbi och kylde ansiktet. Karin var så nervös och kantig. Vågade inte visa sig, öppna sig för honom. Han tröttnade på att vara den som alltid tog alla initiativ. Men nu när han jämförde känslorna för Etta med vad han kände för Karin. Om det nu var möjligt att bedöma styrkan i en passion. Leif förstod att han älskade Karin. Skulle alltid göra. Hans första riktiga förälskelse. Han ville verkligen att deras relation skulle fungera. Han kämpade, gjorde vad som helst. Fast, trots det. De gjorde slut. Det var i samband med att Karin gick ut gymnasiet för sex år sen.
Och den här kvällen, på skolträffen, de hade inte setts sen dess. Han fick syn på henne. Han visste inte att hon skulle vara där. Det högg till i mellangärdet. Hårt. Han älskade att betrakta henne. Hur hon gick med rak rygg, likt en ballerina. Svängde med armarna en aning överdrivet. Som om hon förberedde sig för att när som helst svinga iväg kroppen i högt rytmiskt hopp. Hennes sätt att le inåtvänt, för sig själv. Konstigt att man kunde fastna för en sådan detalj.

Det hade blivit totalt misslyckat. Karin visade sig vara sval och ointresserad. Berättade för honom om sitt jobb i Brighton, om en kille hon träffat. Han hade stuckit utan att säga till henne att han gick. Samma natt hade han bestämt sig för att åka. Långt bort. Han stängde dörren till sitt gamla liv och såg fram emot att upptäcka en ny värld.

13 kommentarer:

  1. Man lär känna de här personerna mer och mer. Spännande med din bok.

    SvaraRadera
  2. En stängd dörr innebär många gånger att man öppnar en annan. Det blir inte samma sak men det finns mycket som kan bli lika bra...

    SvaraRadera
  3. Ops ... här har jag missat några avsnitt känns det som.
    Får se tillbaka/ kram

    SvaraRadera
  4. Ps Var ska jag börja läsa för att få ett sammanhang med denna text?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja jag vet inte Ljusletaren... det enda är nog att läsa den som den är, se texten som ett nedslag. Jag skriver inte alltid i tidsföljd. Kram från Ethel

      Radera
  5. Jag blir nyfiken på vart det här ska ta vägen härnäst! Jättebra!

    SvaraRadera
  6. Bra! Jag gillar verkligen hur han ser henne.

    SvaraRadera
  7. oj drömmen , längtan tillbaka,,,ibland går det inte..djupt :)

    SvaraRadera
  8. Så bra hjälpt han blev - av detta möte - att starta nytt liv

    SvaraRadera
  9. Jag vet inte om du varit inne på min blogg och läst mitt svar på ditt. Men jag har hur som helst gjort en uppdatering:
    Nu har jag läst Fotografen och Kristina. Vad fin den var! Du lockade fram både tårar och ett leende hos mig :-)

    SvaraRadera
  10. Tack för all respons!

    Och Eva, jo jag har sett! Blev jätteglad! Tack!

    SvaraRadera
  11. Härligt med fortsättning..jag följer...

    SvaraRadera