Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

fredag 8 januari 2016

Problem


Ny  skrivutmaning av Ann Ljungberg i Skrivkontakt 2016 som även passade in i dagens skrivpuff = problem: Hur reagerar din huvudperson inför en utmaning som gör att det blir nödvändigt att kliva ur komfortzonen? Hitta på en rejäl utmaning och skriv en scen om vad som händer!
Min text:


"Idag är det din tur."

Kristers läppar drogs ut till ett leende som gjorde att hans runda kinder blev ännu trindare. Ilska svepte genom hennes  bröst. Hon upplevde det som om han njöt, som om han såg fram emot att iaktta det fiasko han var säker på skulle komma. Bakom honom fångade hon Britts kisande blick. Hon hade hört Kristers kommentar.

"Jag vet."

För en vecka sedan fick hon uppdraget av kursledaren. Att redogöra för uppgiften, ensam inför hela gruppen. Hjärnan stelnade,  på mindre än en sekund förvandlades den till en isklump. Problemet var att hon inte skulle komma undan, ens om hon anmälde sig sjuk. Då sköt hon enbart upp katastrofen. För så skulle det bli. Hon skulle göra bort sig. Staka sig. Glömma orden. Rodna. Nattsömnen hade varit sporadisk. Ett antal gånger hade hon vaknat, svettig och med en distinkt känsla av att hon hade gråtit  i sömnen. Ögonen sved och var fuktiga.

"Har du förberett dig så det räcker?"

Hon visste att även Krister hatade att gå fram och redovisa inför alla kurskamrater. Senast gången spred sig röda rosor över hans ansikte och hals. Och kinderna glänste i en nyans mörkare. Hans röst gick upp i falsett ett flertal gånger, vilket gav upphov till nervösa skratt från åhörarna.

"Tja".

"Karin", hörde hon kursledarens röst. "Nu är det din tur."

Hon drog stolen bakåt och reste sig upp. Knäna vek sig. Hon tog ett kort snedsteg, lyckades hålla balansen. På väg fram höll hon huvudet högt och ryggen rak. Framme vid podiet vred hon på kroppen och tittade ut över församlingen. Såg Kristers uppspärrade ögon och Britts plirande blick. Hon höll huvudet lite bortvänt, mot väggen, som om hon inte vågade titta ordentligt. Karin lade komihåglappen på det runda höga ståbordet. Alla stirrade. Allt var tyst. Hon kastade en blick på pappret. Andades med magen. Långsamt. In genom näsan och sedan ut mellan halvstängda läppar. Hon tittade upp igen, ställde sig en aning bredbent och sade:
 
"Jag ska berätta för er om John Dewey. En av de mest kända pedagogerna. Han som myntade begreppet learning by doing", sade hon.


*
När hon sagt sista ordet vek hon ihop pappret och  betraktade kursledaren. Han hade under tiden stått längst bak i salen och lutat sig mot väggen med armarna i kors. Han rätade på ryggen och log.

"Bra, Karin, det gjorde du bra."

3 kommentarer:

  1. Suveränt bra ordat!
    Du skriver så att man kommer ihåg sig sedan skoltiden *ler*
    Idag har jag försökt mig på i skrivpuffen. Hoppas att jag gjorde rätt? Skrev ordet i dagens inlägg så att andra kan hitta min text/kram

    SvaraRadera