Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

onsdag 20 januari 2016

Huset


Den här gången såg det värre ut än någonsin. Visst hade hennes föräldrahem, redan när hon flyttade hemifrån för tjugo år sen, sett ut som ett skrotupplag, men inte så här. Hon öppnade grinden, tog ett steg in på tomten och ställde sig och betraktade alltihop. Var det pappa som hade spikat upp plywoodbitar i fönstren för att minska insynen? Eller hade glaset gått sönder? Och den gula traktorn som hon åkt omkring på som tonåring stod med de stora bakdäcken tungt fast i leran. När mamma då och då bad henne åka och handla ägg och mjöl i lanthandeln cyklade hon aldrig. Traktorn fick det bli. Den var så rolig att köra och hon kände sig upphöjd som en kung bakom ratten. Hennes blick sökte sig till fönstret på andra våningen. Det på gaveln. Hennes fönster. Till hennes rum. Inte större än en klädkammare. Hon undrade om hennes säng stod kvar. Den tog upp den största delen av golvutrymmet. Bara att öppna dörren och kasta sig raklång. Hon rörde på sig, närmade sig den skeva trätrappan. Hon klev över hindret och baxade sig förbi några oidentifierbara träformationer och tog tag i dörrhandtaget.


foto från https://www.flickr.com/photos/ctberney/16383256951/in/explore-2015-01-28/

4 kommentarer:

  1. Du skriver så bra!
    Mycket trevlig läsning med många fina detaljer.
    /kram

    SvaraRadera
  2. Fint skrivet om gamla minnen, tragiskt med en massa hus som står och förfaller!

    SvaraRadera
  3. Verkligen fint!
    Trots att det var lite stökigt under uppväxten kan "jag" se så många fördelar med barndomen. Litet rum vänds till enkelt att gå till sängs och traktorn var en alltigenom positiv upplevelse. Frihet att slippa cykla till affären. Jag undrar om det är en kvinna eller man. Jag undrar också om föräldrarna lever och bor kvar.

    SvaraRadera
  4. Tack för era kommentarer! Blir nog en fortsättning imorgon. Kanske... ;-).

    SvaraRadera