Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

onsdag 16 december 2015

Ark, rak och kar


Arket stirrade på mig. Fullständigt tomt och skinande vitt. Inga raka bokstäver och heller inga bulliga. Inga alls. Hur kommer jag igång? Hur? När jag svepte med händerna över tangentbordet gjorde det ont i fingertopparna.

Jag frös. Kanske var det anledningen till att orden försvann? Att de liksom förfrös inne i hjärnan, fastnade i det iskalla. Möjligen skulle det fungera om jag tinade upp hjärnan?

Vilken tur att vi inte tog bort badkaret när vi renoverade badrummet i våras. Det var så nära. Vi sade till varandra att det var alltför sällan som vi badade. Ingen idé. Förresten var det oekonomiskt och slösaktigt. Men vi ändrade oss och behöll det.

Jag satte på varmvattenkranen. Öste på så mycket det gick. Heta ångor spred sig. Sakta sänkte jag ner kroppen, centimeter för centimeter.  Tills hela jag låg under ytan. Jag njöt.

5 kommentarer:

  1. Ett ljuvligt sätt att tina upp hjärnan. Glöm inte att andas bara.

    SvaraRadera
  2. Jag har också tinat upp hjärnan idag ;) Kul läsning!
    Tungt

    SvaraRadera
  3. Kul! Undrar om arket stirrade lika mycket när du kom tillbaka efter badet.

    SvaraRadera
  4. Fastnade för dig och dina ord sedan förra veckans bloggande om medmänsklighet. Blev därför en följare av dina ord.
    Du vet väl att vi står på uppladdning när orden inte ens går att tvinga ut? Vi behöver denna vila ... tro mig :-) Kast ut badkare aldrig i livet. Finns det något bättre än att sjunka ned och sen bara slappa *ler* Du insåg det också / kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh, tack för det Ljusletaren! Ska kolla din blogg också. Jag skriver inte varje dag. Brukar anta skrivarutmaningen Skrivpuff på nätet. Vi är några stycken som ofta återkommer där.

      Förstår vad du menar vad gäller orden. Bra tanke att vi står på laddning. Kram från Ethel

      Radera