Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

lördag 27 april 2013

Efter vurpan


Forts från 23 april:
Anna och Mats i början av september 1967.

Varför hade hon grus i munnen? Hon slog upp ögonen och kunde inte hålla inne ett djupt stönade. Kroppen låg dubbelvikt och kändes mörbultad. Det låg en kropp intill henne. Den rörde på sig.
– Hur gick det? Är du skadad?

Utan att svara spottade Anna ut grus ur munnen och kände efter. Hade hon alla tänder kvar? Hon försökte räta på kroppen, var något brutet? Hur skulle hon komma ut?
– Anna, om du kan, kliv upp på mig och ta dig ut genom dörren.

Hon gjorde som han sa, klättrade och sparkade på hans kropp och med en kraft som hon blev förvånad över, började Anna häva sig upp. Bakom henne kände hon att Mats tryckte på och höll om hennes skinkor för att hjälpa henne. För tillfället struntade hon i att känna sig generad. Hon fick upp dörren, vräkte kroppen genom öppningen och gled ner på marken. Strax efter landade han intill henne. Hennes gula dräkt var sönderriven på flera ställen och full av mörka fläckar av jord. Det goda hantverket i syslöjden var som bortblåst. Skorna hade hon inte på sig längre. Hennes fina skor. Anna strök med händerna över håret. Det kändes blött och smutsigt.
– Hur kör du?!

– Förlåt, jag blev nog övermodig.
– Nog?! fräste hon med saliv i mungiporna.

Anna drog med tumme och pekfinger längs mungiporna. Hon tittade på Mats. Han var en bedrövlig syn. Skrattet bubblade upp genom halsen.
– Hur ser du ut?

Mats log ett litet skevt leende medan han tittade ner på sig själv. Skjortan var inte längre vit, mer flammigt brun, byxorna var så trasiga att han fick hålla en hand i byxlinningen för att hålla dem uppe och på ena kinden flammade ett stort rött skrapsår.
– Hur ska du göra nu? Vi är mitt ute på bondvischan. Jag måste hem.

– Jag går bort till bondgården där borta, sa han och pekade på en gård på andra sidan den enormt stora åkern.
– Då får du nog väcka dem, klockan är ett på natten. Jag sätter mig här så länge. Lite mer smuts gör inget i det här läget.

Anna studerade Mats när han med långa steg började vandra mot gården. Han såg mindre och mindre ut.

7 kommentarer:

  1. Följer historien med spänning. Jag gillar den verkligen.

    SvaraRadera
  2. Tog bort mitt inlägg. Det var nog inte färdigbearbetat. Tack för att du påpekade det.

    SvaraRadera
  3. Ang kommentar hos mig. Stefan är man, vit och medelålders så vi får nog utgå från att han är kränkt. :)
    Googla eller gör ett bildsök på "marsvin Liljevalchs" så hittar du djuret. Det är en reklambild inspirerad av geten på Moderna.

    SvaraRadera
  4. Det här var ett positivt och roligt sätt att följa en blogg. Inte lätt att ligga ett steg före och gissa något. Vad som helst kan hända runt krönet.

    SvaraRadera