Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

onsdag 19 september 2012

Havet välte, stormen ven

Sådan är världens gång, sa min moster till mig när jag som tolvåring var arg, stampade med foten i golvet och frågade varför jag inte kunde springa lika fort som min bästa kompis Janne.

Som tolvåring associerade jag hennes svar till att hon menade att vår jord fysiskt förflyttade sig. Och det hade hon rätt i, det visste jag, eftersom vi hade fått lära oss i skolan, att vår planet och hela universum med våldsam fart rörde sig i en viss riktning.

Men att Janne var snabbare än mig på sextio meter. Skulle det ha med jordens gång att göra? Vi var ungefär lika långa, jag och Janne och vägde lika mycket. Det var inget annat än orättvist.

Jag har tänkt på min mosters svar då och då under årens lopp. Det var inte förrän för en kort tid sedan som jag förstod. Det var en metafor. En metafor över livet. I samma veva råkade jag läsa Gustav Frödings dikt med samma namn. Den förklarade allt om livet och världens gång.

”Havet välte, stormen ven,
vågorna rullade asklikt grå.
En man är vräkt över bord, kapten!
Jaså.

Ännu kan ni rädda hans liv, kapten!
Havet välte, stormen ven.
Ännu kan en lina den arme nå!
Jaså.

Vågorna rullade asklikt grå.
Nu sjönk han, nu syns han ej mer, kapten!
Jaså.
Havet välte, stormen ven.”



9 kommentarer:

  1. Välskrivet, som vanligt. Jag undrar hur Fröding tänkte.

    SvaraRadera
  2. Är det dit vi är på väg? Vi sjunker...

    SvaraRadera
  3. Välskrivet. Var det Fröding som skrev den? Intressant. Han hade det ju inte så lätt.

    SvaraRadera
  4. Älskar texten. Och dikten. Kurt Vonnegut drog ihop det: "So it goes" ...

    SvaraRadera
  5. Mmmm. Bra texter, både din och Frödings.

    SvaraRadera
  6. Vilken hemsk dikt! Påminner om mannen som rånade i tunnelbanan.

    SvaraRadera
  7. Svar; Tack för din uppmuntran! Den värmer.

    SvaraRadera