Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

söndag 8 juli 2012

Skolplanschen

Hon satte sig på den anvisade stolen, lutade sig mot ryggstödet och stirrade rakt in i väggen. Det hamrade fortfarande i skallen. Hon lutade huvudet bakåt för att vila nacken. Väggen mitt emot var vitmålad och en gammal skolplansch var uppsatt på en kraftig krok. Hon kände väl igen den typen av illustration från skoltiden. Ditklistrad på en lagom stor träskiva, förstärkt med mässingsskydd i de fyra hörnen. Men den här visade inga belysande exempel från någon del av sjukvården. Förvånat betraktade hon planschen med olika skogssvampar på.

Ögonlocken började kännas tunga. Hon gav efter för dåsigheten och blundade. Svävade bort. Det var varmt. Hon befann sig på en sandstrand. Bakom henne växte höga palmer. Varför är hon ensam här? Var är alla? Måste bada. Svettigt. Hon reste sig upp. På väg ner mot vågorna körde hon sina nakna fötter långt ner i den varma sanden. Så långt ner att sanden kändes kall. Vågorna slog rytmiskt mot havskanten. Vattnet mötte henne i en kaskad av vitt, hon gick långt ut. La sig sakta ner i det turkosblå vattnet. Det gick inte att andas, hon var under vattnet, kämpade för att komma upp. Få luft.
En man stod över henne. Han hade en liten spruta i ena handen, riktad mot hennes vänstra överarm. Det stack till.

-          Hjälp till, sa han.
Händer tog tag om hennes armar, drog henne upp från stolen. Hon kände sig fullkomligt kraftlös, som en zombie lät hon sig ledas ut ur rummet.


8 kommentarer:

  1. Fortsättning från igår, antar jag. Kommer det mera? Väl berättad text.

    SvaraRadera
  2. oj oj det här blir spännande nu vill jag läsa mera redan i morgon

    SvaraRadera
  3. Ja det var spännande. Tack för din kommentar hos mej, i går, det värmde.

    SvaraRadera
  4. oj,oj, säjer jag med. Och bra, bra.

    SvaraRadera
  5. OK, vad skall hända imorgon?

    SvaraRadera
  6. Du har gjort det igen, fångat intresset och väckt frågor som det är en läsares fröjd att försöka lista ut svaren på. Skapat stor spänning med små medel. Tjusigt!

    SvaraRadera