Malmö, Kulladalskolan, höstterminen 1965


- Vet du att bara småglin till tjejer som inte har klocka? Titta på min! Är den inte fin?

Hon ville inte titta, men ögonen drogs obönhörligt åt Kristinas fräkniga arms håll. Kristina som hade morotsfärgat hår. Flammande rött och lockigt uppsatt i en tjock hästsvans som räckte långt ner på ryggen. Runt gummisnodden hade hennes mamma knutit en stor rosett av grönt sammetsband. Lisa kände ett vasst sting av avundsjuka. Varför hade inte hon någon klocka? Förstod inte mamma och pappa att det var det viktigaste som fanns när man fyllt åtta år?
Varför var de jämt så elaka mot henne? Hon som var blond och inte hade glasögon. Hon var kortklippt förstås. Långt hår var alltid bättre även om det var rött. Och om det dessutom var lockigt. Då. Fast glasögon var alltid fel, vilka andra plus man än hade annars. Då var man en ful glasögonorm.
En dag skulle hon hämnas. Hon såg framför sig hur hon med bestämda steg kom in i klassrummet, gick fram till katedern, höjde armen och sa:

- Ser ni vilken lyxig klocka jag har. Titta här! Du kan du slå dig i backen på, Kristina! Mycket finare än din.