Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

torsdag 5 januari 2012


Malmö, Kulladalskolan, höstterminen 1965


- Vet du att bara småglin till tjejer som inte har klocka? Titta på min! Är den inte fin?

Hon ville inte titta, men ögonen drogs obönhörligt åt Kristinas fräkniga arms håll. Kristina som hade morotsfärgat hår. Flammande rött och lockigt uppsatt i en tjock hästsvans som räckte långt ner på ryggen. Runt gummisnodden hade hennes mamma knutit en stor rosett av grönt sammetsband. Lisa kände ett vasst sting av avundsjuka. Varför hade inte hon någon klocka? Förstod inte mamma och pappa att det var det viktigaste som fanns när man fyllt åtta år?
Varför var de jämt så elaka mot henne? Hon som var blond och inte hade glasögon. Hon var kortklippt förstås. Långt hår var alltid bättre även om det var rött. Och om det dessutom var lockigt. Då. Fast glasögon var alltid fel, vilka andra plus man än hade annars. Då var man en ful glasögonorm.
En dag skulle hon hämnas. Hon såg framför sig hur hon med bestämda steg kom in i klassrummet, gick fram till katedern, höjde armen och sa:

- Ser ni vilken lyxig klocka jag har. Titta här! Du kan du slå dig i backen på, Kristina! Mycket finare än din.

7 kommentarer:

  1. Så precis om att vara åtta år.

    SvaraRadera
  2. 1965 eller 2012...att vara åtta år och flicka innebär fortfarande samma tankar, duster och känslor. Jag har en säker källa här hemma. :)

    SvaraRadera
  3. haha ja så vill man göra

    SvaraRadera
  4. Kommer på att jag blir på dåligt humör av i stort sett alla skolbeskrivningar... Det kanske borde införas skolämnet respekt? - Om det bara gick att finna lärare som behärskade ämnet (?)

    SvaraRadera
  5. Förstår vad du menar saqer. För mig är det terapi att skriva om det. Min erfarenhet, precis som du menar, är att tyvärr inte heller läraren hade respekt. Och hur lär man då ut det :-/?

    SvaraRadera
  6. När man är liten kan det vara så bedrägligt små och enkla saker som betyder precis allt, och det kniper verkligen i hjärtat att läsa om den här sortens besvikelse och ilska hos ett barn!

    SvaraRadera