Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

tisdag 10 januari 2012

Huvudlöst

Det spökade i huset. Varje natt vaknade Lisa av ett långdraget, lågmält, inte skrik utan mer ett rop. Det lät dovt som om det kom underifrån, från långt ner i djupet under huset. Lisa hörde tydligt att det var en kvinnoröst. Hon drog täcket om sig och körde ner huvudet i kuddarna. Vågade inte gå upp och kolla. Inte ensam. Det konstiga var att hon alltid somnade, fast hon aldrig märkte när (vet man någonsin det?) och vaknade på morgonen och då kändes allt normalt och tryggt. Dagsljuset strilade in genom de stängda persiennerna. Precis som vanligt. Drömde hon samma dröm varje natt?

Varenda dag cyklade hon till lokala ICA-butiken för att handla. Lisa ägde ingen bil, så storhandla fanns inte i hennes liv. Istället för att veckohandla fick hon dagshandla. Men det var bara skönt att få luft och dessutom ett naturligt motionspass. Den här dagen var Lisa den enda i kunden i butiken. Det gick nog inte särkilt bra för handlaren, hade hon ofta tänkt. Sa inte damen i kassan vid något tillfälle att hon bott i byn hela sitt liv? Nu bestämde Lisa sig. Hon skulle fråga. Kassörskan kanske visste något.

- Jovisst, sa kassörskan, jag har hört talas om en kvinna som bodde i ett hus, som stod på exakt samma ställe som ditt gör nu. Jag tror det var i mitten på 1600-talet. Hon var i alla fall kunnig i läkandets konst och visste mycket om olika örters medicinska egenskaper. Kvinnan tillverkade bland annat salvor till såromslag, olika örtteer för febernedsättning och smärtlindring. Det var inte så bra för henne.

- Nehej?

- Nej, hon blev inte bränd på bål som en häxa, men däremot blev hon halshuggen. År 1662 tror jag det var. Det är säkert hon som spökar, fortsatte damen i kassan i en ton som om det var den naturligaste saken i världen.

10 kommentarer:

  1. Huga, vem skulle våga bo kvar??

    SvaraRadera
  2. Jag gillar hur du använder en vardaglig ton för att beskriva det kusliga. En text som kan utvecklas till något längre! Bra!!

    SvaraRadera
  3. wow... mysigt;-)Lite som Roald Dahl...

    SvaraRadera
  4. Gillar också den avspända tonen. Snällt spöke tror jag eftersom hon låter henne somna så gott varje kväll.

    SvaraRadera
  5. Ja men eller hur, klart att den damen ville passa på att få småprata lite.... En härlig liten mys-rysare!

    SvaraRadera
  6. Verkligen avskalat och vardagligt. Gillade skarpt den kombinationen också!

    SvaraRadera
  7. Gillar, gillar, gillar
    Du väcker mitt intresse, och jag skulle gärna läsa en bok om det här

    SvaraRadera
  8. Bra med kontrasten mellan vardag och spökeri.

    SvaraRadera