Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

torsdag 29 september 2011

Storlek 40

Telefonsamtal måndagen den 5 september 2011:

- Jag har inget att sätta på mig. Allt i garderoben är för stort. Jag som i alla tider haft storlek 40. Möjligtvis 38 någon gång när plagget varit ovanligt stort. Nu hänger till och med storlek 36 som en oformlig säck på mig.

- Men mamma, du är alldeles för smal. Äter du inget? Vad väger du?

- 38 kg.

- Mamma, du tynar bort. Du måste äta.

- Lisa, jag äter, men den där maten jag får från hemtjänsten är ju näst intill oätbar. Blek, överkokt och utan någon som helst smak. Om jag blundar och tar en tugga, skulle det kunna vara precis vad som helst. Inte ens konsistensen på innehållet avslöjar om det är kött, fisk eller fågel. De vitaminer som eventuellt en gång funnits i ingredienserna har säkert fullkomligt tvinat bort. Puts väck.

- Stackars dig mamma. Det är klart jag följer med dig ut och handlar nya kläder. Sen följer jag med dig hem och lagar riktig husmanskost till dig. Du kan sitta i kökssoffan och underhålla mig under tiden. Låter det bra? Vad sägs om en läcker Biff á la Lindström? Med färsk nyupptagen potatis och rödvinssky?

- När kommer du?

4 kommentarer:

  1. Ja. Rätt in i hjärtat. Varje pensionär borde få en egen kock, jag kan inte tänka mej nåt värre än att äta sånt som inte smakar, inte luktar.

    SvaraRadera
  2. Jättefin och stark text som verkligen går in i hjärtat! <3

    SvaraRadera
  3. Det lät gott, förstår att hon vill ha det genast ;)

    SvaraRadera