Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

lördag 3 september 2011

På vischan (om ett fordon)


Det är bilen som gör att hon aldrig blir en del av gemenskapen. En högfärdig stadsbo ovan vid hur det går till på landet, kommer hon alltid att vara enligt byborna eftersom hon kör omkring i en BMW. Trots att hon har bott i samhället i lika många år som bilen är gammal. En väl bibehållen himmelsblå BMW 328i, årsmodell 1996. För här kör man Volvo, med blek och matt röd eller orange lack och med rost i dörrarna. Eller annars tar man traktorn upp till affären. Ofta ser hon ett antal traktorer med enormt stora däck stå parkerade utanför. Hon noterar att alla är nya och i blänkande tomatröd eller klarblå färg.

7 kommentarer:

  1. Fint skrivet! Kan se alla bilarna framför mig :)

    SvaraRadera
  2. =), inte lätt att smälta in med BMW bredvid traktor

    SvaraRadera
  3. Ha ha.. Känner igen (i princip). Jag kör BMW, jobbar på Volvo. En kollega sa en gång när vi gick genmensamt från p-huset. "Dö Hasse. Vet du vilken skillnad det är på en snigel och en BMW?" Såklart inte "Jo, på en snigel sitter slemmet på utsidan..!"
    Tack Ethel för en bra text..

    SvaraRadera
  4. haha..underbar kommentar Hasse...gillar texten som belyser hur allt vi äger sänder signaler som kan tolkas på många olika sätt av dem runtomkring...i ett litet samhälle är det naturligtvis värst...

    SvaraRadera
  5. Ett tecken på att en ny traktor är viktigare än en ny bil.

    Minns engång en skatterevisor vill att en bonde skulle betla förmånsvärde på den Lamborghini han hade i firman. Tyvärr visste inte dennenitiske granskare att Lamborghini även gör traktorer P).

    @Hasse: Gillade din historia. Snor den av dig.

    SvaraRadera
  6. Klassamhället lever kvar. Bra. Inte att det gör det men ditt sätt att belysa det.

    SvaraRadera