Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

onsdag 30 juni 2010

Att njuta

Den stora dagen har kommit. Dagen som hon länge fruktat. Hon har övat hela våren, spelat, spelat och repeterat. "Det här låter bra. Nu kan du stycket utan och innan. Jag litar på dig att du klarar det," sa han och strök henne över kinden. "Vi ses på torsdag kväll." Men hon var inte lika säker själv. Tanken på att sitta därframme på podiet gjorde att det hissnade i magen. Lämnad ensam inför allas blickar. Kristallklar förväntansfull tystnad. Alla blanka bleka ansikten som oavvänt kommer att stirra på henne. Mamma på första bänk. Hon hör sig själv i fantasin ta första tonerna. De falska harmonierna skorrar i huvudet.

Men varför är hon säker på att hon ska misslyckas, tänker hon? Varför kan det inte istället bli så att jag sätter varenda ton? Att jag kommer att njuta av uppmärksamheten och av att få vara i centrum. För en gångs skull. Varför vet jag att det blir ett dunderfiasko?

Hjärtat slår hårt i bröstet. Ögonen svider. Hon blinkar snabbt. Nu vinkar han åt henne, visar att nu är det hennes tur. Dags att gå fram till scenen. Hon sätter sig ner på pianopallen, tystnaden ekar i hennes huvud. Lägger händerna över pianot, fingrarna darrar över tangenterna. Hon börjar. Nej, de vill inte lyda, svänger okontrollerat över de vita och svarta knapparna. Musikstycket förvandlas till en okänd stackatoaktig melodi istället för den böljande svängande sköna låt som inrepeterats. När hon är klar vågar hon nästan inte se upp från pianot. Vill helst av allt bli osynlig och obemärkt försvinna ut. Sakta lyfter hon huvudet. Tittar på honom, sväljer hårt. Han skakar lätt på huvudet.

8 kommentarer:

  1. Milda himmel vilken grym slutrad. Tänk att en liten huvudskakning kan vara något så hemskt.

    Älskade den kristallklara tystnaden.

    Ljuvligt skrivet.

    Småsak - första meningen i hennes tankevärld borde knappast vara i tredje person. Det borde stå "jag" istället.

    SvaraRadera
  2. Underbart stycke konst.
    Som sagt...tänk att en huvudskakning kan förgöra en människa så brutalt.

    SvaraRadera
  3. Hemskt! (Jag menar innehållet!)

    SvaraRadera
  4. Men hon är inne på rätt spår, hon "vet" att det går att föreställa sig succén i stället för fiaskot. Med en annan handledare/coach kan hon förändra sina självuppfyllande profetior.

    Åh, jag hoppas det inte är självupplevt. Det är väldigt insiktsfullt skrivet.

    SvaraRadera
  5. Du fångar hennes känslor väldigt bra.

    SvaraRadera
  6. Jag kände på mig att det skulle gå illa på slutet.... Fy en sådan hemsk sak att behöva uppleva.
    Starkt beskrivet!
    kan du inte skriva en till text med ett lyckligt slut...???

    SvaraRadera