Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

onsdag 31 mars 2010

Magknip

- Va' gott det ska bli!

De ropar unisont, rakt ut. Lisas och Maries tungor rör sig likadant, slickandes längs överläppens konturer, fram och tillbaka. Ändrar sen läge till underläppen. De drar med insidan av vänstra handen över munnen för att torka bort saliven. Lisa rör i kastrullen med lika delar vatten, kakao och råsocker. Röran är på gång att lösas upp till en blankt brun chokladsås. Marie skalar apelsiner, klyftar och lägger i en skål. För att den ska ha rätt mjukt smidig konsistens har vaniljglassen redan för en kvart sen tagits fram ur frysen.

Dukningen är komplett. Bomullsduken mönstrad med klarröda stora rutor på vit botten, efterrättsskålarna i vitt porslin, den krämigt vita vaniljglassen och de gula apelsinklyftorna lyser färgstarkt. De sätter sig vid köksbordet. Slevar upp varsin ansenlig portion. Tittar på varandra, lite under lugg, fnittrar. Tur att Maries föräldrar inte är hemma. Annars hade det varit fullständigt omöjligt med detta överflöd av snaskigt godis. Rännilar av glass blandat med chokladsås ringlar ner från mungiporna, droppar ner från hakorna. Lite till... lite till. Slut. Övermätta, dästa, en aning illamående lurar i godisdimmorna.

- Nej! Jag ska ju vara på våravslutning i kyrkan nu! Läsa dikt!

Lisa kastar sig upp ur köksstolen, kan inte hålla tillbaka en grov rap, den kommer från långt ner i magen. Smärtar, magkrampen daskar till. Det svartnar för ögonen, hon raglar som ett fyllo. Rusar ändå mot ytterdörren. Måste ut! Säger hejdå till Marie i farten. Kommer till kyrkan fem minuter för sent.

- Nämen Lisa, va' du är sen! Nu är det bråttom! Kom hit och byt om. NU!

Lisa kränger på sig den vita långa särken, känner sig som en luciatärna. Fel årstid. Det rör sig oroligt i magen, bubblar. Ser sig i spegeln, hon är lika vit i ansiktet som särken. Nej, nästan grågrön. Sällar sig till kompisarna som redan är på väg i gåsmarsch in till kyrkans altare som just den här kvällen fungerar som en teaterscen.

- Visst gör det ont när knoppar brister, börjar Lisa, varför skulle annars våren tveka...

Det puttrar i halsen, hon kan inte hålla tillbaka, det går inte. Glass, apelsiner och chokladsås bildar tillsammans en säreget färgad fontän ur hennes mun. Det sprutar.

5 kommentarer:

  1. haha min min dotter gjorde så på lucia.Bra skrivet

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet och underhållande! Det tinglar i minnesbanken när jag läser. Jag får en bestämd känsla av att jag har gjort något liknande när jag var barn som jag gladeligen förträngt.

    SvaraRadera
  3. Urk ... Fint skildrat! Detaljerat om det fina och goda som det lätt blir för mycket av. Men konsekvensen kommer man inte undan!

    Tack för dina kommentarer, alltid lika roligt att någon läser.

    SvaraRadera
  4. Haha, jag ser hela bilden framför mig! Mycket bra skildrat!

    SvaraRadera
  5. Du visar en mycket klar bild av skeendet med din grymt bra hopsatta text

    SvaraRadera