Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

fredag 12 mars 2010

Fredagsmys

Hon står i kö på Systembolaget. Fredag eftermiddag. Ser sig omkring. Inga långa köer. Det var ovanligt. Slut i vinförrådet hemma. Vad ska jag köpa? Ska jag ta Crème de Cassis? En god söt likör som passar till glass med hallon. Fredagsmys med något sött och fräscht.

Ensam. För sig själv. Är jag värd efter veckans påfrestningar. Det kvälliga enormt stora greppvänliga glaset med rödvin kan behöva alterneras. En ungersk 5 puttonyos Tokaij? Jag kan ta en bit stark parmesanost med fikon till. Hennes sug efter terapeutiska starkvaror behöver inte betyda att hon inte har smak för delikatesser. Innebär inte att hon bara stressigt kastar dåliga och billiga rusdrycker i halsen.

På kvällarna framkallar dropparna ett lugn inom henne. Kanske ett falskt lugn, det är hon medveten om. Men ändå... hon får en stunds frid. De kallt sibiriska tankarna lägger sig till ro och hon kan somna utan ångest. Vaknar förstås alltid mitt i natten, ruset försvunnet och olusten tillbaka. Går inte att somna om. Dricker ett glas ljummet vatten. Ligger och vrider sig, runt, runt till mobilen ringer klockan sex. En ny, färsk dag att ta sig igenom.

7 kommentarer:

  1. stackars liten...
    Målande och detaljrik beskrivning av vånda

    SvaraRadera
  2. Uhu, tokaij, uhu så sött, uhu. :-)

    "De kallt sibiriska tankarna lägger sig till ro och hon kan somna utan ångest." Intressant konstruktion med det sibiriska som jag gillar.

    SvaraRadera
  3. Blev sugen på rödvin...(Utan terapeutiskt behov)

    Sista stycket var talande formulerat. Kändes.

    SvaraRadera
  4. Kände igen mig, under en period av mitt liv, när jag behövde hjälp med terapi mot de kalla sibiriska tankarna.
    Mkt bra beskrivet!

    SvaraRadera
  5. Sista meningen drabbar mig, säger allt. En till dag...

    SvaraRadera
  6. Känns så sant. Du fångar känslan av att det inte är så himla lätt att bara vara. Visst hålls fasade uppe men egentligen är hon inte särskilt nöjd med sina dagar, de genomlevs en efter en men utan glädje känns det som.

    SvaraRadera