Vet du att jag tyckte om dig första gången jag såg dig? Egentligen var det du som såg mig först. Du kom in genom dörren, dina mörkblå ögon sökte och fann mina stålgrå. Vi vilade i varandra ett litet ögonblick.
Några sekunder, en kort stund, sen var det borta.
Vet du att jag oupphörligt kände din närvaro? Ändå var du långt borta. Du ringde. Jag rusade ut på gatan för att ingen skulle höra.
Jag fångade upp ett högt brus. Du satt på en klippa högt över havet, flera hundra mil från mig. Såg på vågornas kraft. Hörde hur bränningarna med ett dån slog i klippformationerna. Du längtade, sa du. Jag kunde inte svara.
Tyckte mkt om den här texten. Kändes "nära" liksom.
SvaraRaderaTack för komm. på min text. Äsch, är för mkt "doldis" igen i min text. Får börja skriva ut ledtrådar i slutet :-) eller börja lämna tydligare trådar i texten åt det håll jag vill föra läsaren... Killen är synsk, när han håller i olika saker (psykometri) kan han ibland se vad som hänt - Minna är Saras lilla dotter....
Förstår att du drogs åt det hållet. Märkligt hur "tydligt" jag själv kan tycka att det pekar åt ett håll, men nu när jag läser om så känns den (min lilla dolda tanke) ju faktiskt väldigt... dold :-) Får fundera på om jag ska konstruera om den. Tack igen för kommentar.
SvaraRaderaÅåh, ibland tror jag att jag skulle vilja bli tröstad av tanken att texter som denna inte bara är fantasi... Eller så får jag trösta genom att säga att jag vet att den kunde vara alldeles sann... Vackert skriven som alltid!
SvaraRaderaDen här texten var mycket, mycket vacker och berörde mig djupt.
SvaraRaderaJag tycker om scenerna som du målar upp samtidigt som du får fram det frågande. Usch, svårt att förklara. Jag tyckte det var bra, helt enkelt.
SvaraRaderaDu får in mycket känsla och känslor i denna korta text. Det är svårt och jag tycker det är mycket bra
SvaraRaderaMycket känsla i kort text, kände längtans sug.
SvaraRadera