Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

onsdag 30 september 2009

Korpen

Det satt en svart korp på staketet. Staketet som löper runt den gula tegelstensvillan i Lomma.

Idag är det fredag. Eva ser som vanligt fram emot en skön helg med goda middagar och skön samvaro med sin man. Hon hade precis klivit ur sängen, tagit på sig den mörkblå morgonrocken i frotté och släntrat ut i köket. Hon börjar alltid dagen med en kopp kaffe med mycket mjölk. Kaffebryggaren står under fönstret med utsikt över trädgården på baksidan av tomten. Mitt i en gäspning ser Eva korpen. Hon stelnar till med ena handen om frukostkoppen och den andra lyft för att ta kaffekannan. Fågeln sitter med huvudet svängt åt höger. Hon ser att fågeln granskar henne med vänstra ögat.

Hon känner vågor av oro sprida sig i magen. Hon mår plötsligt illa. Något har hänt Tore. Tore, hennes man, är bortrest. Är tillsammans med en kollega och två kunder i Manchester för att diskutera affärer. I företagets eget flygplan, en sexsitsig Cessna, åkte de för tre dagar sedan från Sturups flygplats. Han sa att de skulle vara tillbaka under fredagsmorgonen. Men han har ju inte ringt!

Kaffesuget är helt borta. Hon sätter ner kaffekoppen igen. Hon känner att hon darrar. Fryser. Fågeln sitter fortfarande kvar. Jag ringer firman, tänker hon. Något har hänt! Precis samtidigt som tanken flyger genom huvudet, ringer telefonen.

”Det är Allan Persson”, säger han kort.
Hon sjunker ihop, ramlar ner i stolen som står invid telefonen. Företagets VD.
”Jag har nyss fått veta, planet har störtat en kilometer från Sturups flygplats.”
Hon kan inte svara. Bara något egendomligt kraxande kommer ur hennes inre.
”Ingen har klarat sig.”

4 kommentarer:

  1. brr..jag ryser!
    Bra skrivet.

    SvaraRadera
  2. På ett ögonblick kan hela ens liv rasa samman. Bra text!

    SvaraRadera
  3. Den där känslan när man bara vet att något är fel. Man kan ju ha fel ibland också, som tur är, jag har plockat upp luren och ringt för att höra om allt står rätt till ett par gånger. En bra koncentrerad text med korpen som en bra och tydig metafor.

    SvaraRadera
  4. phu fy visst e det lite eller mycket jobbigt när just sånt händer så var det när min pappa dog innan jag ens hade hunnit fram till ingången av sjukhuset visste jag att pappa var död. allt kändes så annorlunda den dagen fast det var en helt vanlig dag så var det inte det för mig. du fick fram just den där känslan som man bara har ibland att något har hänt

    SvaraRadera