Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

lördag 26 september 2009

Ett ord jag aldrig använder är "oäkting"

Året är 1923.
Han är en karlakarl. Populär bland de kvinnor som bor i den lilla byn. Erkänt duktig dessutom och stark som en oxe. Ser ut som en riktig ursvensk, lockigt blont hår och bred haka. Han är förlovad.

Hon är liten, tunn och ger ett bräckligt intryck. Mörkt hår, alltid uppsatt i en liten knut och bruna allvarliga ögon. Hennes familj är babtister. Hon är inte den kvinna han är förlovad med.
Men de träffas och hon blir förälskad. För en stund överger hon sina religiösa ideal, ger sig hän.

Hon blir med barn. En oäkting säger alla i byn. De tvingas att gifta sig, men äktenskapet blir inte lyckligt. Han träffar andra. Hon är så olycklig att hon blir sjuk. Dör tidigt. Hjärtat orkar inte.

Oäktingen är min pappa.

4 kommentarer:

  1. Känns som att jag skulle vilja läsa en längre berättelse på detta tema. Det värsta med oäkting är ju att man stämplar de oskyldiga barnen. En bra text som gärna hade fått vara längre.

    SvaraRadera
  2. "Oäkta" stod understruket med ett kraftigt streck i kyrkans register över födda. I alla fall på 1800-talet. I alla fall i Småland.

    SvaraRadera
  3. Svar: mycket bra fråga. "Tänkesätt" kanske är litet vardagligare och "tankesätt" kanske rör de så kallade stora frågorna men jag vet inte.

    SvaraRadera
  4. din text var bra, oäktingen mmm sicken skam min mormor har berättat för mig om hennes första son vilken skam det var att vara ogift och gravid, idag är det mera en regel än ett undantag. mitt ord var tydligen inte så bra förklarat men för mig handlar det om stress.

    SvaraRadera