Kulturkollos utmaning vecka 41

Kulturkollos utmaning den här veckan:

Hur ser ditt förhållande till rymden ut och vilket är ditt bästa rymdäventyr? Har du kanske en favoritfilm eller en bok som fått dig att betrakta stjärnorna på ett nytt sätt. Kanske är det en tavla eller ett stycke musik.

Det första jag kommer att tänka på är en film:

Jag har länge varit fascinerad av rymden, dess outgrundlighet, oändlighet och de olösta gåtor om hur allt fungerar som vi aldrig kommer att få svar på. Dess oerhörda storlek och den knepiga tanken på att allt hela tiden skenar iväg i en enorm hastighet. Sträcker ut sig, blir längre och längre. Tills ... ja tills universum inte kan tänjas ut längre, utan imploderar kanske? Ingen vet.

Min bästa film om rymden är utan tvekan Interstellar (=den materia som finns mellan stjärnorna i universum). Jag har sett den tre gånger. Hittills. Så bra varje gång. Fast första gången var förstås allra bäst. Det otroliga ljudet, spänningen, dramatiken. Så bra!

Emma

Emma gick ut i trappen, stängde försiktigt ytterdörren och vred om nyckeln. Hon visste att mamma hade ont i huvudet. De dagarna tålde hon inga höga ljud. Inga ljud alls. Hela dagen hade mamma legat kvar i sängen med den mörka rullgardinen nerdragen. Nu var det nog eftermiddag. När Emma vågade glänta på dörren och kika in såg hon bara det tjocka täcket med mammas kropp under. Hon rörde sig inte. Helst hade hon velat gå fram till sängen och lyssna vid hennes mun, om mamma andades. Emma försökte räkna på fingrarna hur många gånger mamma hade legat likadant utan att röra sig och varje gång ändå till slut kommit upp. Emma hade tyst sett på hur mamma snubblat ut i köket och gjort i ordning en kopp hett te. Hennes fingrar räckte inte att räkna antalet gånger. Hon tappade bort sig. Det var så tråkigt. Hon hade inget att göra. Till slut bestämde hon sig för att gå ut på gården. Flera av grannbarnen lekte där. Det hade hon sett från balkongen. 

Samlingen

Samlingen i hörnet var det enda som avslöjade att hon var en läsande person. Ingen bokhylla någonstans i hela lägenheten. Bara de manshöga högarna av böcker som likt personligt konstruerade torn fyllde den ena delen av stora rummet. Jag gick fram och tittade på några bokryggar. Ernest Hemingway, Hertha Müller, Thomas Mann och Elfriede Jelinek hann jag läsa.

"Gillar du att läsa?" frågade hon.

Jag vred på huvudet. Kände mig avslöjad. Ungefär som om hon kommit på mig med att rota i hennes privata underklädeslåda i sovrummet. Jag betraktade hennes storblommiga vadlånga bomullsklänning, grå page och höga byst.

"Ibland."

"Vad läser du då?" sa hon och gick fram till den röda soffan och satte sig ner med en liten duns.

"Lars Kepler, Lee Child. Bland annat."

"Lee Child? Har jag aldrig hört talas om. Kepler? Det är vad jag kallar ett dåligt författarskap," sa hon och tittade på mig med ett leende.

"Har du läst någon av deras böcker?"

"Jag försökte med den första. Fullständigt ointressant. Fick sluta efter halva och då är jag inte en sådan som ger upp i första taget."

"Nej, du är väl både en krutkäring och kulturkäring!?"

Jag kunde inte låta bli. Det bara flög ut mellan läpparna. Som en sjöfågel som dyker efter en fisk, som en pil rakt ner i havet.

"Vad är det för fel med det då?"

Nu hade hon slutat att le. Läpparna hopknipna.

"Inget", sa jag, drog efter andan och försökte få ordning på andningen som satt långt upp i halsen.  "Jag tror att det är bäst att jag går."

Djupt vatten

Jag satt i fören. Varma vindpustar smekte mina kinder. Godmodigt förflyttade sig båten med en långsamt och taktfast dunkande motor. Jag tittade ner i havsvågorna som strömmade längs med stäven. Min blick fastnade. Jag stirrade meditativt rakt ner i vattnet. Det var djupt. Det visste jag. Trots det såg jag lätt och ledigt ända ner till en vit sandbotten. Långt därnere upptäckte jag ett litet fiskstim. Mulliga små fiskar, randiga i svart och vitt, rörde sig snabbt. Än hit, än dit. En knallorange bläckfisk, kantad av vad som föreföll vara små vita pärlor, gungade sakta fram. Med svepande vita fenor, som liknade plisserat tyg, stod en violettfärgad fisk helt stilla och jag kunde se ett bligande öga.

"Vad ser du?"

Rösten fick mig att hastigt titta upp. Glittrande ögon betraktade mig. Bakom mannen gick himlen och horisonten samman till ett. Hans kropps konturer skymde en del av det himmelsblå. Som om hans kropp skurit bort en del av det blå panoramat.

"En skön exotisk värld."

Han reste sig upp.

"Vill du bada?" sa han.

Jag nickade.

"Kom", sa han.

Komma

Till dig vill jag komma

där du är vill jag vara

Skaran av människor är stor

Dig ser jag omedelbart

du är ljuset bland siluetterna

Tematrio - Tanter och farbröder

Lyrans Noblessers tematrio. Tre böcker som har äldre människor som huvudpersoner. Här kommer mina förslag: 

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce

Handlar om Harold Fry, en äldre "oansenlig" man, som vandrar genom hela England. Han går så långt att hans skosulor försvinner. Målet för vandringen är en kvinnlig kollega från förr som han vill träffa innan det är för sent. En långsamt berättad historia med både humor och svärta.

Italienska skor av Henning Mankell

En äldre man bor ensam på en annars ödslig ö. Enda sällskapet är en hund och en katt. Ett stort misstag som han, för inte så länge sen, gjorde sig skyldig till i sitt arbete fick honom att han fly människor. En kvinna från förr dyker upp och kräver att han ska följa med på en resa. En annorlunda road movie.

Nätternas gräs av Patrick Modiano

Under tiden Jean promenerar omkring på Paris gator minns han kvinnan han var förälskad i för många år sen. Han följer i hennes och sina egna spår. Kvinnan var hemlighetsfull. Han försöker förstå henne. Vem var hon? Varför umgicks hon med män som verkade tillhöra maffian och på skumma barer och hotell? Lägenheten hon tog med honom till. Det var något konstigt med den.

Kvinnan

Regnet träffar hårt gatans asfalt. Jag betraktar kvinnan från fönstret. Hon har en svart vadlång regnrock och kraftiga gummistövlar i samma mörka färg. Mobiltelefonen sitter som klistrad vid ena örat. Hårda vindbyar gör att ösregnet förflyttar sig i täta sjok, både horisontellt och lodrätt. Konstigt nog har kvinnan inte brytt sig om att skydda håret, vilket gör att blöta hårtestar slingrar sig som maskar runt hennes ansikte.  

Så ser jag att hon rycker till. En bil som rör upp höga vattenkaskader kring däcken närmar sig. Samtidigt som hon ändrar sitt hastiga gående till ett tungt lufsande slänger hon hastiga blickar åt bilens håll. Utan att mobiltelefonen lämnar örat. Jag antar att det är de grova gummistövlarna som gör att steget blir klumpigt. Sekunden efter försvinner hon ur min åsyn.