Skruvad

Jag stövlar fram. Stannar. En bädd av gult täcker ögats omfång. Jag kastar mig ner och plockar. Plockar. Jag glömmer bort allt annat. Står på huk. Vrider kroppen. Drar upp en saftig gul. Tappar balansen. Ramlar rakt ner i havet. Doften. Den doften. Jag hamnar i koma.

Kruka

Hon sa att han var en kruka. Menade hon verkligen det? Det började med att hon satt nersjunken som en pascha i kökssoffan. Hon betraktade honom. Så sa hon:

”Kan du flytta krukan som står på hyllan där?” sa hon och pekade. ”Och flytta den dit”, fortsatte hon och visade med pekfingret.

Han nickade och sträckte upp ena armen och tog krukan.

”En kruka flyttar en annan kruka”, sa hon då.

Gröt

Kissemissens kagge kallades konungsk

Kalorisnålt kallskuret kontrollerade kontentan

Kaotisk katt kämpade karaktärsfullt

Korsbefruktad korv kortade kissekattens katarsis

Kletig massa kraschade katapulten

Geggamoja

Hon hade sin nya vita klänning på sig. I skir bomull med inslag av genombruten spets. Mot hennes bruna ben verkade den vita färgen näst intill självlysande. Mamma hade stressat för att få den klar tills idag. Varje kväll såg Karin mest hennes böjda nacke där hon satt vid symaskinen. Hon var lycklig när hon provade den. Det sprudlade i kroppen. Som om hon druckit för mycket kolsyrat vatten. Karin svängde runt på stället och tittade sen länge på sig själv i spegeln.

Nu var hon färdig att gå. Samtidigt som hon ropade en hälsning till mamma som var i köket öppnade hon dörren och gick ut på trappan. Grannens lilla flicka, Greta, lekte i sandlådan på lekplatsen intill.

Greta sken upp när hon fick syn på Karin. Hon reste sig upp på darrande ben och struttade närmre. Hennes händer var kladdiga av en blandning av sand och lera. Trots att Greta var långsam hann Karin aldrig reagera. Förrän det var för sent.

"Nej! Jäklar! Jädra unge!" fick hon ur sig innan hon vände om och sprang tillbaka hem. Tårar rann nerför hennes kinder.

På trappan vände hon sig om och tittade tillbaka på Greta. Hon stod fortfarande kvar likadant med höjda kletiga händer och gapande mun.

Lurifax

Han var en riktig lurifax. På den tiden var jag en naiv tonåring. Naturligtvis förstod han det och utnyttjade mig. Jag kan inte förlåta honom för det. När jag ser honom på teve. Han är VD för ett av Sveriges mest betydande och kända företag. En av Sveriges mest lyckade företagsledare. När jag ser honom sitta rak i ryggen och svara på journalistens frågor. När jag hör hans röst. Hans distinkta dialekt. Hör honom svara och han låter som en fin, väluppfostrad och bildad person. Då mår jag illa.

Enveten

Jag är enveten

Tjurskallig faktiskt rentav

Det säger många

Jag knycker kvickt på nacken

Och känner mig enbart stolt

Neon

Neonskylten stack i ögonen

Den bländade mig

Jag kunde inte se vad det stod

Jag kisade

Och läste

”Mångfaldens krog”

Menyn bestod av:

Grönsaker i regnbågens alla färger

Öppensinnad pasta

Sekulariserade såser

Dagens demokratiska maräng

Profant kaffe