Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

måndag 26 oktober 2020

Fjong

 ”Den där fyllisen Roger.”

”Vad är det med honom?”

”Han kikar på mig.”

”Vad säger du?” sa Nina. ”Hur då? Varför?”

Herta spärrade upp sina vattniga blekblå ögon och putade med läpparna.

”Jag har kommit på honom med att kika in genom vårt sovrumsfönster. Jag har sett honom i spegeln.”

”Fy, det låter spöklikt.”

”En gång skulle jag precis byta om till nattlinne och stod där halvnaken. Jag bara skrek. Holger rusade ut men såg ingen. Han påstod sen att jag inbillade mig”, sa Herta och rynkade pannan. ”Men det gjorde jag verkligen inte! En annan gång vaknade jag på morgonen och skulle just kliva upp ur sängen. Då fick jag syn på honom i fönstret. Han bara stirrade med stora runda ögon. Jag kastade mig fram och slängde upp glasrutan. Då var han förstås borta redan.”

”Det är för jäkligt. Varför gör han det, tror du?”

”Gissa?! För att han får fjong förstås. Du tror förstås att en kvinna som jag inte kan hetsa upp en man, eller vad?” ropade Herta och höjde hakan igen.

”Det sa jag inte. Berätta vidare.”

”Då så. När Roger och Holger sitter vid köksbordet och dricker sprit och tjatar som två papegojor hela kvällen. Då finns jag minsann inte. Då låtsas han som ingenting. Det är som om jag inte existerade. Men jag har sett när han tror att jag inte ser. Den blicken. Han klär av mig med ögonen. Jag är tvungen att gå därifrån.”



6 kommentarer:

  1. Sugen herre som måste vara full för att våga.....

    SvaraRadera
  2. Det är kanske säkrast att spana på avstånd...

    SvaraRadera
  3. Suveränt bra text med två möjliga tolkningar: Roger fluktar; Herta inbillar sig av någon anledning. Gillar verkligen farten i texten och ärligheten.

    SvaraRadera