Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

måndag 14 september 2020

Ignorera

Jag betraktade henne när hon kom gående längs bryggan, hennes vaggande släpiga gång. För varje steg hon tog gnällde det till i de gistna träplankorna, som om de protesterade mot hennes tyngd. De tunga brösten avtecknade sig under det svarta linnet, gungade i takt med hennes fotsteg. I handen höll hon handväskan i svart plast. Hon bar solglasögon, men trots det kunde jag uppfatta att hon spanade. I samma ögonblick fick hon syn på en man. Hon studsade till. Han satt på en låg stenmur med en uppslagen bok i knäet. Hon fick fart. Med några få snabba kliv var hon framme. Hon ställde sig framför honom. Skuggade honom mot solens strålar. Nu såg jag enbart hennes breda baksida. Så rörde hon sig, vred kroppen och damp ner intill honom. Han ignorerade henne. Fortsatte att läsa och vända blad. Hon placerade väskan mellan dem och stirrade sen rakt ut i luften. Ingen sa något. Så upptäckte jag att de stirrade stint rakt på mig.


8 kommentarer:

  1. Vad har du nu gjort för dumt. :)

    SvaraRadera
  2. Kul att du alltid får ihop det men inspiration från ett enda ord

    SvaraRadera
  3. Det var lite oväntat kände jag! Nåja, det är kul att bli överraskad i en text :D

    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  4. Suggestivt och lite surrealistisk. Som en (mar-/)dröm och ändå helt realistiskt. Snyggt!!

    SvaraRadera