Jag avskyr den här staden

Jag avskyr den här staden. Åtminstone på sommaren. Hettan dallrar mellan husen. Det finns inga träd att söka skugga under och i den svaga vinden letar sig avgaserna från gatans bilar in i näsborrarna. Jag är törstig. Tar några snabba steg mot caféet, men får sakta in eftersom värmeböljor sköljer över kroppen och nästan får mig att ramla ihop i en hög. Med en kall Ramlösa sätter jag mig inne i lokalen, längst in i ett mörkt hörn. I ett enda svep låter jag vattnet svalla ner genom halsen. Den plötsliga kylan gör att jag drabbas av ett hostanfall. Ögonen rinner och jag storknar. Caféägaren slänger en orolig blick åt mitt håll men säger inget. Jag rusar ut på toaletten, sätter på kallvattenkranen, fyller vatten i händerna och slänger över hals och rygg. Hjärnan får en chock och vaknar till. Jag går ut ur caféet och vandrar sakta hem. Jag slänger mig in i duschen, skriker högt av både ilska och njutning av det iskalla vattnet.