Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

tisdag 27 mars 2018

Tavlan


Det första jag får syn på när jag kommer in på hotellrummet. Mot allt förnuft hänger den där på väggen. Ett hårt hugg i hjärtat. Tavlan föreställer mig själv. Jämfört med allt annat som hänt mig i livet hade tillfället varit en total motsats till njutbart. Minnet gör mig panikslagen, nu som då. Min musiklärare hade tragglat länge med mig och min fiol. Varje måndag kväll, när det efter kvällsmaten var dags att gå till lektionen, hittade jag på anledningar att inte gå dit. Mamma genomskådade mig. En gång när jag på väg dit blev jag helt översköljd av en bil, som precis när jag gick förbi, körde rakt igenom en jättestor vattenpöl. Först stod jag kvar, paralyserad i flera minuter. Sen gick hem igen. Mamma stod i hallen och såg oåtkomlig ut. Som en kliché av en auktoritär förälder som hyllades av självutnämnda experter. Istället för att krama mig och säga att jag naturligtvis fick vara kvar hemma, halvsprang hon in på mitt rum och la fram nya kläder. Jag blev tvungen att springa dit för att inte komma för sent.

"Du och din jäkla fiol. Du är näst intill fullständigt omusikalisk", sa han. "Men kom in då, eftersom du ändå är här."

Så en dag sa han att jag skulle uppföra stycket som jag till slut lyckats lära mig. Inför publik. Klassens föräldrar var inbjudna. Jag hade inte sovit på hela natten. Dödstrött hade jag kommit till aulan och ställt mig bakom ridån med fiolen i ena handen och stråken i den andra. Så gled draperierna sakta åt sidan och jag tog några steg längre ut på parketten. Jag satte stråken mot strängarna och började. Som en gäll klagan. Jag försökte igen.

Stilla vänder jag mig om och går ut och stänger dörren.



6 kommentarer:

  1. Schysst lärare... förstår motståndet för att gå dit. Riktigt känner obehaget. Själv var jag tvungen att spela tvärflöjt, så jag känner igen mig i din text.
    Snyggt!

    SvaraRadera
  2. Så bra skrivet! Ser det framför mig som i en filmscen!

    SvaraRadera
  3. Kan också se det framför mig. Vilken tavla...

    Kram och god tisdagskväll!

    SvaraRadera
  4. Jag hade en musiklärare som inte var särskilt snäll, men inte som den här ... :-).
    Tack för er respons!

    SvaraRadera
  5. Vilken upplevelse du målar upp. Jag kan känna med henne. Kommer ihåg uppspelningarna. Nervöst som tusan. Men min pianolärarinna var sträng men snäll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Birgitta! Ja att spela upp var otäckt nervöst.

      Radera