Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

tisdag 10 oktober 2017

Gå vidare

Vi måste gå vidare. Vända till nästa blad. Bläddra framåt, inte bakåt. Det var så hon sa. Föreläsaren. Precis som om hon var övertygad om att åhörarna var så obegåvade att hon måste säga samma sak tre gånger innan det gick in i våra dimmiga hjärnor. Fast med olika ord. Jag vred på huvudet och stirrade ut genom fönstret. Där ute var det höst. Men jag såg inte så mycket på grund av dimman som svepte över landskapet. Fast jag visste ändå att det blåste röda och gula lönnlöv runt, runt på den regnsjuka gräsmattan. En doft av mossa i luften. Med ens tappade jag tålamodet. Jag reste mig upp, tog tag min jacka och satte ryggsäcken över ena axeln. Hon tystnade och följde mig med blicken.

"Ursäkta", sa hon. "Vart tror du att du ska?"

Jag svarade inte. Sköt upp dörren och slängde igen den bakom mig. Snabbt skuttade jag ner för trapporna, drog upp porten och gick ut på trappen. Med förvåning konstaterade jag att solen höll på att bryta fram bakom de ljusgrå molnen. Dimman var helt borta. Cykeln stod där jag ställt den två timmar tidigare. Lutad mot den röda tegelväggen. Nu skulle jag hem.


7 kommentarer:

  1. Bra! De har en förmåga att upprepa sig en del föreläsare.

    SvaraRadera
  2. Älskar höstens färger de dagar det inte är dimmigt och grått!Jag sugs med i din text, tack för den trevliga lässtunden!

    SvaraRadera
  3. Just den frågan är en av de värsta jag vet. "Vart tror du att du ska?" Precis som om jag inte vet precis vart jag är på väg. Va!

    SvaraRadera
  4. Tyvärr har man suttit av långa föreläsningar där budskapet kunde framförts på halva tiden.

    Kram och trevlig onsdag!

    SvaraRadera