Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

tisdag 21 februari 2017

I baren


"Får jag sätta mig ner?"
Rösten var djup och mörk. Så klyschigt fast ändå sanningsenligt. Men det var något mer. Där bakom. Ett rasp som gick rakt igenom det fulländade. Som hon fick anstränga sig för att höra. Vilken tur, tänkte hon. Det perfekta var så jäkla ointressant. Så förunderligt ändå, att det var det fullständigt felfria som alltför många strävade efter. Speciellt kvinnor. De fattade inte hur avslöjande det var med hårförlängningar, lösögonfransar och tatuerade ögonbryn. De förstod inte hur allt föll rakt ner i djupet. Utan pardon. De såg inte hur de framstod i all sin symboliska nakenhet. Hon vred på överkroppen. Tittade upp på honom med huvudet på sned. Hon log.

"Javisst", sa hon.

5 kommentarer:

  1. Önskar att det kom så bra texter med posten till mig också men det gör det aldrig.

    SvaraRadera
  2. Bra ordat!
    Tänker ofta på kvinnor som puttar upp sina bröst med olika medel. Vad säger mannen när bh:n tas bort?
    Naturell så långt det bara går är bäst /kram <3

    SvaraRadera
  3. Ja, det perfekta är nog ointressant. Bra skrivet!!

    SvaraRadera
  4. Jag gillar raspet i rösten, som gör att det inte blir perfekt! Sen känner jag mig frågande inför att lösögonfransar med mera faller ner i djupet (bra bild!). För den som använder dem, att det är fejk? Den som tittar kanske gillar det? Bara en fundering kring "smink och sånt" från en som aldrig använder det (nästan). En del verkar gilla det ...

    SvaraRadera
  5. Tack alla för respons!

    Till Stanna här: Jag tänker mig att en person som känner kravet att hen måste använda sådana här "förbättringar" visar så obarmhärtigt tydligt att hen har en dålig självkänsla. Fast egentligen är det karaktären i texten som tänker så, inte jag ;-).

    SvaraRadera