Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

tisdag 20 december 2016

Löpsteget


Varenda gång hon gav sig ut på joggingtur hände det. Alltid var det någon som kände sig manad att hojta på henne. Kanske för att de hade dåligt samvete för att de inte själva orkade lätta på fötterna och ta några löpsteg, tänkte hon. Eller vissa trodde nog verkligen att deras rop underlättade för henne att springa bättre.
"Nu springer du hela vägen upp!" skrek den tandlöse mannen som inte hade rakat sig på en vecka.
Hon slängde en blick på honom när hon flåsande och med smärtor i bröstet sprang förbi på väg uppför den värsta jäkla backen.
"Lite fortare kan du!" skrek en annan när hon kom joggandes längs Rosenlundskanalen. "Ta längre steg så går det snabbare!"
Hon orkade inte svara, fast hon helst hade velat vråla något elakt tillbaka. Allt hon orkade var att  dra en aning på smilbanden. Hon visste inte om de förstod att det inte var ett riktigt leende. Mer en grimas. Sen fanns det faktiskt vissa som var vänliga, fick hon erkänna för sig själv.
"Du springer så vackert!" ropade en man till henne och hon rätade på ryggen.
"Ärligt talat, du ser ju inte ens trött ut!" hojtade en annan och hon höjde lite lätt på hakan.
Det är olika, tänkte hon när hon vek av in på Slottsskogsgatan. Helt enkelt. Olika. Och lite roligt ändå.

9 kommentarer:

  1. Tur man springer i skogen. Det är bara älgarna som hojtar här.

    SvaraRadera
  2. Jag ser både dej o "kommentatörerna" (heter det så???) framför mej o känner både lite ilska :-( o lite glädjespritt i kroppen... :-)

    SvaraRadera
  3. Ha ha - är det så för er som springer? Jag är oskyldig bara så ni vet! Blir nästan tystare när en löpare är i närheten och flyttar mig ofta för att inte störa deras rytm.

    SvaraRadera
  4. Ja haha KB tur för dig! Konstigt nog, Birgitta, är det mest män som hojtar på mig. Beror det på att jag är kvinna, tro?

    SvaraRadera
  5. Och jag springer bara på löpbandet på gymmet och då är det aldrig någon som hejar på. Även om man skulle önska det...

    SvaraRadera
  6. Ja, det är verkligen olika hur man säger en sak! Några uppmuntrande kommentarer när eller om jag springer har dock aldrig dykt upp ;-)

    SvaraRadera