Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

onsdag 28 december 2016

Ladan


Det tog en stund för mig att forcera hänglåset. Rosten hade fungerat som ett lite för bra verkande klister. Låskolven hade fastnat i helspänt läge. Till slut gick det. Mina fingrar var stela, iskalla och värkte som om jag hade fått nervskador av arbetet med låset. Jag önskade att jag hade haft handskar, både att värma händerna med och som skydd.
Den  gamla murkna trädörren gnällde som om den ville protestera när jag drog upp den. Det slog mig att det kanske hade varit enklare att helt enkelt sparka in bräderna. För sent.
Jag klev in i ladans dunkel. Smala strimmor av ljus sökte sig in mellan väggplankornas torrsprickor. Verktyg av olika slag och trädgårdsattiraljer låg i en enda röra längs ena långsidan. Mitt emot såg jag långa slanor av björk ligga. Så fick jag syn på ett gistet träbord som placerats längst in i ett hörn. Eftersom golvet som var gjort av torkad lera var ojämnt stod det en aning på sniskan. På bordet skymtade jag några gamla blomsterkrukor. Jag tog några långa steg och sökte med blicken över bordsskivan. Så fick jag syn på det. Bakom krukorna med penslar låg ett gammalt metallskrin, där den blåa färgen var avskavd längs kanterna. Jag kände igen skrinet.

4 kommentarer:

  1. Men vad fanns det i det då undrar jag självklart...

    SvaraRadera
  2. Ja jag funderar just på det ;-)...

    SvaraRadera
  3. Utsökt. Undrar också vad som fanns i skrinet och varför det hamnat i ladugården.

    SvaraRadera