Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

lördag 15 oktober 2016

Tid


Tiden upplevdes annorlunda beroende på var någonstans i livet hon befann sig. Genom livet hade känslan helt förändrats. Förr kunde dagen släpa sig fram. Varje minut segade sig fram i en takt som gjorde att hon fick för sig att den gick åt fel håll. Bakåt.

Speciellt kom hon ihåg vissa lektioner med urtrista lärare. En äldre man som hon inte ens kom ihåg namnet på, stod alltid längst fram, alldeles framför katedern. Han vägde på skorna medan han tonlöst mässade, som en entonigt rabblande präst i djup tillbedjan. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Från tå till häl. Hon hörde inte ett ord av vad han sa. Stirrade bara på hans skor.

Nu för tiden fick hon aktivt hejda sig. Stanna upp. Livrädd för att dagen snabbt skulle försvinna i ett grått töcken. Hon ville att varje dag skulle vara en upplevelse att minnas.

7 kommentarer:

  1. Sann text. Bra skriven. Igenkänningsfaktorn är hög i denna.
    Men hur mässar man helt tonlöst? Låter som en annorlunda gåva :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja kanske är det en udda egenskap, att kunna mässa klanglöst :-).

      Radera
  2. Jag ler över skolminnet - och visst är det så med tidsupplevelsen :)

    ELLER?

    SvaraRadera
  3. Tiden är värdefull så det gäller att förvalta den väl...

    Trevlig söndag :D

    SvaraRadera
  4. Tiden är viktig, så är det. Tack alla!

    SvaraRadera