Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

onsdag 20 april 2016

Då var det dags


 

Jag stod i startfållan och trampade. Mitt i trängseln gjorde jag några hopp med knäna högt och placerade sen högra foten några decimeter bakom mig för att stretcha vadmuskeln. Sen den vänstra. Musklerna kändes alldeles för strama. Risk för kramp. Nyinköpta skor. Så fruktansvärt idiotiskt att ta på sig oanvända dojor. Nu. Som om jag gjort en beställning på smärtsam skoskav. Varmt var det också. Jag svettades fast jag inte börjat springa än. Varför tog jag inte kepsen på mig? Den skyddade från att få solen rakt i ansiktet i alla fall. Om jag inte fick kramp eller skoskav skulle jag säkert kollapsa av hettan. En illusion av mig själv raglandes längs den långsträckta Kungsportsavenyen. Näst intill ramla rakt ner i gatan. Stapplande ta några snedsteg. Än hit, än dit, med oseende ögon. Uttorkad.
Klungan av människor började röra på sig. Framåt, mot startlinjen. Hjärtat bultade. Då var det dags. Äntligen. Väntan var snart över. Ett högt ljud. Startskottet. Första löpstegen var stela. Det var trångt. Kände armbågar i sidan. Jag trampade på hälar. En kort nerförsbacke. Andningen kändes en aning bättre. En lång sträcka uppåt. Uppåt. Längst upp på höjden lät jag benen löpa fritt, neråt. Som belöning. Kände mig nästan viktlös.

Min kropp funkade ju. Hela långa vägen runt. Flåsande, kladdig av svett och med svidande ögon stegade jag över mållinjen. Dödstrött, men nöjd.

 

9 kommentarer:

  1. ja, så där är det ju! Bra!

    SvaraRadera
  2. Göteborgsvarvet? Bra skrivet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst! Samma ångest vid starten varje år, fast jag har sprungit de flesta gånger ända sen 1996. 20-års jubileum i år ju :-)!

      Radera
  3. Känns som Vårruset som jag sprungit några gånger. Härlig känsla att komma över mållinjen även om det bara är 5 km.

    SvaraRadera
  4. Känns som Vårruset som jag sprungit några gånger. Härlig känsla att komma över mållinjen även om det bara är 5 km.

    SvaraRadera
  5. Härligt och bra skrivet. Drömmer om långa sträckor men det blir oftast korta på grund av det ena och det andra. Fick dock prova på förra året, min finaste medalj, och att springa inne i Göteborg var ju fantastiskt.

    SvaraRadera
  6. Tack Pia och Eva för era kommentarer! Javisst Eva är det härligt att springa inne i Göteborgs city, men när jag är som tröttast får jag tunnelseende och ser bara målet framför mig :-).

    SvaraRadera